gaffelbräken
Asplenium septentrionale
Mer information om arten
Gaffelbräken växer på torra, vanligen sydvända klippor och hyllor i berg. I väster är arten bunden till de varma stora sydbergsbranterna, men i kustlandet kan man även hitta den på små bergknallar och hällmarker. Den växer i sprickor i lodytor, men sitter ofta mer solexponerat än svartbräken A. trichomanes. På mindre hällmarker kan den också ses i horisontella rader i klippkanterna, då ofta tillsammans med hällebräken Woodsia ilvensis. Arten har ansetts vara kalkskyende och tydligt föredra sura silikatbergarter. Hos oss tål den dock att växa såväl i diabasbranter som på kalkförande klippor på norra Alnön, t.o.m. tillsammans med den kalkkrävande murrutan A. ruta-muraria.

Första fynd

Först publicerad i Hartman (1889) baserat på belägg från Sundsvall (K.A.Th. Seth). Äldsta belägg från Sundsvall Norra Stadsberget 1876 (K.A.Th. Seth i UPS).

Utbredning

Tämligen allmän i centrala kustbygden. I övrigt noterad enligt nedan (utanför rastrering).
Collinder (1909): flerstädes; måttligt.

Lokaler

Hässjö Brudnäsberget (Collinder 1909), 1964 (RL). Attmar Böleklack i Öster-Klackens sydbrant 1983 (MB). Ljustorp Borrbergets topp (= Burberget?) 1910 (K.B. Nordström i S).
Liden Hattberget i Sillre 1956–1976 (RL).
Stöde Grössjöberget O om Vigge 1978 (HL, RL); Flyggberget i Kälsta 1981 (HL), 1993 (HL, RL).
Torp Getberget (H.W. Arnell enligt Collinder 1909), 1956 (RL), 1980 (HL).
Borgsjö Rankleven (Falck 1924); Öberget (Collinder enligt Andersson & Birger 1912), 1956–1983 (RL), 1978 (HL, RL); Bergåsen 1959 (RL).
karta