fjällummer
Lycopodium alpinum
Fjällummern har nyligen återfunnits vid en skogbilväg på gränsen mellan Borgsjö och Haverö. Den växer där några meter längs en grusig, torr vägkant utan andra följeväxter. Fjällummern har i äldre tid noterats från två berg i landskapet. Insamlingar saknas och troligen har dessa lokaler – liksom den nya – varit av tillfällig karaktär. Liknande tycks förhållandena vara i grannlandskapen i norr och söder. Arten är vindspridd, men den kan ju tidigare även ha följt med renarnas årliga vandring till kusten.
Första fynd
Först publicerad av Hartman (1870) baserat på belägg från Torp (C.O. Reuterman).
Utbredning
En sentida lokal.
Collinder (1909): sällsynt. Torp 1861 eller 1862 (C.O. Reuterman enligt Hartman 1870); Vikkleven (A. Modin enligt Collinder 1909), eftersökt 1979 men ej återfunnen (HL).
Collinder (1909): sällsynt. Torp 1861 eller 1862 (C.O. Reuterman enligt Hartman 1870); Vikkleven (A. Modin enligt Collinder 1909), eftersökt 1979 men ej återfunnen (HL).
Lokaler
Borgsjö Rankleven 1876 eller 1877 (K.A.Th. Seth enligt Hartman 1889), eftersökt på 1970-talet men ej återfunnen (HL, RL); skogsbilväg vid Svarttjärn SV om Råsjön, mindre bestånd i vägkant 2003 (B. Svensson i S det. L. Stenberg och ThK), 2006 (B. Svensson, HL BL).
