grått saltgräs
Puccinellia distans
Grått saltgräs är en starkt kvävegynnad art som sannolikt har varit mycket knuten till gödselhantering kring bondgårdar. Ännu kan man ibland se detta gräs kring avrinningsvatten från gödselhögar. I äldre jordbruksbygder kan det också finnas på dammiga grusvägskanter (t.ex. Torp, Norra Gullgård), och sannolikt är det gynnat av hästgödsel längs vägarna. Idag expanderar arten och nykoloniserar också längs stora genomfartsleder, t.ex. E4:an. Det tål inte tät vegetation utan växer i gruset nära asfalten tillsammans med t.ex. strandråg Leymus arenarius. Grått saltgräs uppträder numera också nästan alltid på mer eller mindre förorenad industrimark och gamla hamnområden vid kusten. Där kan det ibland växa i stora, rena bestånd på öppna, fuktiga ytor. Några äldre noteringar finns även från barlastkajer i Skön.
Första fynd
Först publicerad av Seth (1877) som Glyceria distans från Sundsvall. Äldsta belägg från Sundsvall 1861 (C.O. Reuterman i GB).
Utbredning
Tämligen allmän i centrala kustområdet samt i Ljungans dalgång upp till Borgsjö. Utanför rastrerat område noterad enligt nedan.
Collinder (1909): flerstädes; sparsamt–mängdvis.
Collinder (1909): flerstädes; sparsamt–mängdvis.
Lokaler
Njurunda Myrbodarna (Collinder 1909); Lomyra f.d. slamtippen 1996–2001 (LS).
Hässjö f.d. tippen vid Hammermyra 1992 (RL); Söråker och Gökböle 1977 (HL); Backås 1999 (RL); Söråker 1988 (HL i S).
Selånger Oxsta i grustaget 1984 (HL).
Liden Dacke 1993 (HL); Högland 1984 (HL, RL).
Torp Djupröra 1978 (HL, RL).
Hässjö f.d. tippen vid Hammermyra 1992 (RL); Söråker och Gökböle 1977 (HL); Backås 1999 (RL); Söråker 1988 (HL i S).
Selånger Oxsta i grustaget 1984 (HL).
Liden Dacke 1993 (HL); Högland 1984 (HL, RL).
Torp Djupröra 1978 (HL, RL).
