Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2019-06-23
Taxasida
strandmyskgräs
Hierochloë odorata subsp. baltica
G. Weim.
strandmyskgräs är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt
strandmyskgräs är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- strandmyskgräs
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Hierochloë odorata subsp. baltica
Vetenskapligt namn, fullständig form
Hierochloë odorata subsp. baltica G. Weim.
Svenskt namn
strandmyskgräs
Finskt namn
lännenmaarianheinä
finlandSwedish
strandmyskgräs
Foton
Anders Delin
Rävudden, Jättendal 2014-04-24
Patrik Engström
Lådnaön, Värmdö skärgård 2020-06-16
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2019-06-23
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Örebro Asker Brevens bruk 1868 A. T. Björkman (S/GWe); 1940, 1941 Kjellmert (LD, S, UPS/GWe). Rinkaby 1900 E. Ordell (OREB). Myrö 1859 Lundblom (LD, UPS/GWe).
Arboga Götlunda Lövön 1859 Anonym (OREB).
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Strandmyskgräset har sin huvudsakliga utbredning i östra Sverige från Småland till Västerbotten (Weimarck 1971).
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Under vår inventering har strandmyskgräs Hierochloë odorata subsp. baltica noterats på 9 lokaler i 8 kustförsamlingar.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Fuktängar, kärr, stränder av sjöar och vattendrag, även vid bräckt eller salt vatten, koloniserar ibland vägkanter och diken. - 8 (5).
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
I Sverige övervägande östlig. Utbredningstyp osäker.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Strandmyskgräs finns, såvitt man vet, bara i Sverige (med sydgräns i Småland), Finland, Estland och Ryssland (Finska vikens innersta del). Det växer huvudsakligen på havsstrandängar, men inlandsförekomster är också kända (Weimarck 1971).
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Äldre belägg: (Ale) Skepplanda Röserna 1935 J.A.O. Skårman (UPS); (Ulricehamn) Södra Ving Mogden, norra stranden 1932 G.A. Westfeldt (UPS); Hällstad Bredsjön 1920 T.E. Hasselrot (UPS); (Lidköping) Rackeby Degeberg utan år S.J. Lindgren (UPS).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Strandmyskgräs är en kalkgynnad flerårig art som växer i öppna fuktängar och rikkärr där den med sina krypande jordstammar bildar utbredda bestånd, ofta tillsammans med snip och ängsnycklar. Arten är mycket slåttergynnad och var förr allmän i ängar påverkade av fastmarksvatten, särskilt vid Östersjön. En sådan hävdad strandäng finns ännu vackert utbildad vid gården Näsängen på norra Muskö. Strandmyskgräset har minskat med den avtagande hävden, men håller ut i strandkanten mellan vassen och fastmarken så länge det finns några öppna ytor kvar.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Strandmyskgräs förekommer i östra Sverige med huvudutbredning i Uppland. Den är ganska vanlig i norra och östra Uppland och tämligen allmän i landskapet som helhet. 418 kartblad, 901 kvadranter.
Strandmyskgräs växer på strandängar vid havet och vid sötvatten, på obetade och igenväxande fuktängar, i kärrkanter, sumpskogar och kraftledningsgator.
Förändring + 17 %. – Strandmyskgräs har ökat, antagligen i samband med fuktängarnas tidiga igenväxningsstadier.
Strandmyskgräs växer på strandängar vid havet och vid sötvatten, på obetade och igenväxande fuktängar, i kärrkanter, sumpskogar och kraftledningsgator.
Förändring + 17 %. – Strandmyskgräs har ökat, antagligen i samband med fuktängarnas tidiga igenväxningsstadier.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Strandmyskgräs anses vara endemiskt för Östersjöområdet (Weimarck 1971). Hos oss förekommer det främst på sötvattenpåverkade, kärriga strandängar vid havet. Det bildar t.ex. ett bälte utanför alslyet på norra Alnön och är i liknade miljöer vanligt längs hela havsbandet. Innanför havsbandet kan det också ses på strandängar vid sjöar och längs de större vattendragen men också på annan fuktig kulturmark. Strandmyskgräs tycks vara mer krävande än älv- och nordmyskgräs H. hirta och växer helst under påverkan av grundvatten. I Tuna har det noterats från en stenig åstrand, på Alnön också från en liten myr. Mer sällan växer det i vägkanter men är sett så i Stöde, i närheten av en å.