Ingemar Gustafsson
Nässjö 2019-06-20
Taxasida
vanlig vitpyrola
Pyrola rotundifolia subsp. rotundifolia
vanlig vitpyrola är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt
vanlig vitpyrola är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- vanlig vitpyrola
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Pyrola rotundifolia subsp. rotundifolia
Vetenskapligt namn, fullständig form
Pyrola rotundifolia subsp. rotundifolia
Svenskt namn
vanlig vitpyrola
norwegianBokmal
legevintergrønn
norwegianNynorsk
lækjevintergrøn
Finskt namn
etelänisotalvikki
finlandSwedish
vitpyrola
Danskt namn
Mose-vintergrøn
Foton
Torbjörn Tyler
Happaranda Sandskär 1995-01-01
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2022-06-12
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Vitpyrola är ursprunglig. Den är funnen i rikkärr, i friska björk- och lövblandskogar, där gärna på sand i anslutning till tidvis blöta svackor, i torr, sandig tallskog samt en gång på ruderatliknande mark.
I likhet med klockpyrola P. media växer vitpyrola i mindre grupper som vanligen blommar sparsamt.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Trivialart men ej lika allmän som P. minor, mer bunden till rikare underlag särskilt i de nordöstra inlandssocknarna där arten är mindre allmän.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från mer än dubbelt så många (knappt 50) rutor vid förra inventeringen.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från mer än dubbelt så många (knappt 50) rutor vid förra inventeringen.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på frisk till fuktig mark i gles lövskog och blandskog, i kanten av rika och medelrika kärr, i igenväxande hagmarker och på ängsrester. Något kalkgynnad och ganska ljuskrävande. Vanlig till mindre vanlig i områden med kalkrika jordar och i Tiveden, mindre vanlig till sällsynt i övrigt. 476 lokaler i 283 rutor (34 %).
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Vitpyrolans rikblommande och mandeldoftande mattor är uppskattade. Den förekommer naturligt i fuktdrag i örtrik granskog i hela landskapet, gärna i översilade sluttningar men inte på alltför skuggiga och blöta ytor. Arten är näringskrävande och kalkgynnad. De största förekomsterna ser man på beskogade, mullrika f.d. odlingar och vid rikbäckar och -åar i torrare lägen en bit från vattnet. Den gynnas av näringsanrikning, ljusöppning och frånvaro av skogsris vid avverkningar och bränder. Den är inte påtaglig på nya hyggen men blir vanligare i lövfasen, och särskilt i lövbryn och i röjd blandskog.
Vitpyrolan tilltar i kalkrikare trakter och har där en vidare ekologi – där växer den också i torr, örtrik granskog och i tallskog på morän. I rikkärr växer den blött, både i kantzonen och ute på tuvor. Den kan även uppträda i torrare partier av rikare gran- och lövsumpskogar. Vitpyrolan förekommer dessutom regelbundet på solöppen hackslåttmark, då ofta helt torrt, på gårdsbackar (Holm) eller i skognära kanter och bryn.
Vitpyrolan tilltar i kalkrikare trakter och har där en vidare ekologi – där växer den också i torr, örtrik granskog och i tallskog på morän. I rikkärr växer den blött, både i kantzonen och ute på tuvor. Den kan även uppträda i torrare partier av rikare gran- och lövsumpskogar. Vitpyrolan förekommer dessutom regelbundet på solöppen hackslåttmark, då ofta helt torrt, på gårdsbackar (Holm) eller i skognära kanter och bryn.