sjöranunkel

868 Ranunculus lingua L.

This species is restricted to Europe and W. Asia. It has been introduced into New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 167. The closely related R. ambigens S. Wats. in N. America is also mapped in a general way.

Sjöranunkel är ursprunglig. Den bildar bestånd av varierande storlek i näringsrika vatten i lerområden, främst i åar och kanaler men även i mindre sjöar och kärrpölar.

Arten har under lång tid funnits i vissa vattendrag men någon spridning till nya lokaler tycks inte ha skett. Däremot kan den ha försvunnit från några vatten, t ex Stensån och Tvååkerskanal, varifrån vi saknar aktuella uppgifter.

Vattenväxt, spridd i sjö- och åstränder, strandkärr, bäckar och diken. Vid Brona intill Bronaån sågs sjöranunkel 1989 långt uppe i vägdiket.

Myrin 1832.

Spridd-tämligen allmän längs Mälarens stränder; spridd i nedre och Östra Skogslåglandet; ett par lokaler i V. Bergslagen Eftersom arten har fasta förekomster ännu så långt mot N som i Västerbottens inland (se senast NILSS. 1977) och i bl.a. Finland är spridd upp till samma breddgrad, torde temperaturklimatet inte vara av avgörande betydelse för dess nästan fullständiga frånvaro i Bergslagen. Viktigast är sannolikt därvarande vattens nästan genomgående oligotrofa status. Utbredningstyp: S3.

Gammal bofast art.

Sjöranunkel växer i näringsrikt, upp till meterdjupt sötvatten, oftast på dyblandad sedimentbotten men även på grus- eller stenstränder. Vid sjöar ingår den oftast i vassarna av säv Schoenoplectus lacustris och sjöfräken Equisetum fluviatile eller håller till i utkanterna av dessa, men den kan också växa i gungfly på starkt försumpade sjöstränder. Ej sällan finner man sjöranunkeln vid åarnas in- eller utflöden. Den är något kulturgynnad och kan förekomma vid fördämningar, i kvarndammar, på sjösänkningsstränder och i kanaler. Mindre ofta anträffas arten i småvatten som bäckar, diken och dammar.

Sjöranunkel växer på dyig mark i nästan stillastående sötvatten. De få aktuella öländska fynden är gjorda i vattenrika träsk och i en ohävdad högörtäng men förr växte sjöranunkel även vid bäckar och i diken.

Sjöranunkel hade förr lokaler i de västliga socknarna Torslunda och söderut till Mörbylånga. Den höll sig kvar 1934 vid avloppskanalen från den utdikade Gynge mosse, Resmo sn. I Gärdlösa sn sågs den senast 1924 och i Räpplinge 1933. Sjöranunkel har gått tydligt tillbaka på Öland och det är osäkert om den kommer att finnas kvar på ön framöver. Den torrläggning som skett av landskapet genom utdikningar har tagit sin tribut.

Det är svårt att föreställa sig att den stora delar av året helt uttorkade bäcken söder om Gärdslösa kyrka skulle vara en lämplig miljö för sjöranunkel, men 1924 fann Rikard Sterner växten i denna bäck. Att samma bäck dessutom gav inspiration till Erik Johan Stagnelius, som föddes på den närbelägna prästgården, att skriva dikten "Näcken" är än mer svårt att tro. Det är bara under ett par vårveckor efter en snörik vinter som näcken skulle klara av att dyka ner i böljan utan att riskera allvarliga nackskador.

Kvällens gullmoln fästet kransa. Älvorna på ängen dansa, och den bladbekrönta näckengigan rör i silverbäcken.

Tårar gubbens anlet skölja, ned han dyker i sin bölja. Gigan tystnar. Aldrig näcken spelar mer i silverbäcken.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Åar samt träsk- och myrkanter. Primärlokalen och flera av de äldre lokalerna hör till Gothemsåns vattensystem. Här har sjöranunkel lyckats hålla sig kvar trots årensningar och dikningar, även om den försvunnit från någon myr (Holmmyr). På Avanäset på Fårö förekommer den i fyra km²-rutor, bland annat rikligt i ett dike. I Elinghemsmyr, varifrån Johansson (1897) uppgav arten, har den inte några kända fynd i dag, men den påträffades under våra inventeringar högre upp i samma vattensystem, i Tingstädeträsk. Johansson (1897) angav samma frekvens som dagens: sällsynt.

Sjöranunkel växer i vassbältet på näringsrika sjöstränder och i kärr, gärna tillsammans med andra höga vattenväxter som bredkaveldun, svärdslilja och sprängört.

Sjöranunkeln har utlöpare som svarar för både fortbestånd och lokal spridning. De kan växa 1,5 meter på ett år. Undervattensblad, som är mycket kortare, bredare och mer trubbiga än stjälkbladen, övervintrar brungröna just ovan ävjan på cirka 40 cm djupt vatten. Arten blommar i mjölkens och i ljungens tid. Vid Sävarån i Västerbotten är sjöranunkel steril och sprids genom avbrutna utlöpare. Den tål inte frysning (Johansson & Nilsson 1993). Om de hälsingska sjöranunklarna är fertila är okänt.