dvärgtätört

Troligen förbisedd. - 18 (9).

1716 Pinguicula villosa L.

Total range of this arctic and northern boreal-montane species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 28 and map 19), although it has a gap in the North-Atlantic region and perhaps also in W. Siberia. The closely related P. ramosa Miyoshi is restricted to Japan (mountains of Honshu).

Dvärgtätört anses ha invandrat till Sverige från nordöst. Det kan därför synas överraskande att lokalerna ligger så glest i den östra delen, men även detta torde vara signifikant: arten är också mycket ovanlig i södra Norrlands kustlandskap.

Dvärgtätört övervintrar som en cirka 8 mm hög och 3 mm bred grön knopp i vitmossan. I linneans tid blommar den, på en hårig, rak och förhållandevis grov stjälk. Stjälken utgår från resterna av övervintringsknoppen och har cirka tre blad, som kan sitta på olika nivåer i vitmossans övre skikt eller som en rosett ovanpå vitmosstäcket. Fruktkapsel med två uppåt öppna rum ses på sensommaren. Dess utvikta kanter är ljusa, kontrasterande mot kapselns mörka innandöme. Då är bladen vissna och en ny övervintringsknopp har anlagts på högre nivå än den förra, anpassad till att hinna med vitmossans höjdtillväxt. Vinterstån­daren med kapsel blir länge kvar.
Dvärgtätört växer på öppen myr i nordvästra delen av Hälsingland, i fattig- eller rikkärr, i tuvor av rostvitmossa ­Sphagnum fuscum. På Ladmyrorna i Los växte den tillsammans med dvärglummer, gräsull och tvåblad. Den är svårupptäckt av flera skäl. Plantorna är små och står enstaka. Dess bladrosetter är ofta nästan övervuxna av vitmossa. Dess blommor är små och har en mild, ljust blåviolett färg. Kapslarna är ungefär lika synliga som blommorna. Arten ses betydligt lättare när man kryper än när man står, och fordrar ett mycket aktivt eftersök. Ibland har den upptäckts därför att man har satt sig ned.