rödblära

795 Silene dioica (L.) Clairv.

Syn.: Lychnis dioica L., Melandrium dioicum (L.) Cosson & Germ., M. rubrum (Weig.) Garcke

This boreal-montane species is indigenous mainly in Europe. It has been introduced into N. America and New Zealand. Its distribution in Russia and Siberia is not clear. With its present distribution it belongs to the amphi-atlantic plants. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 140.

Rödblära är ursprunglig men något kulturgynnad. Den är vanligast på sand eller ännu finkornigare jordar i ganska fuktig lövblandskog utmed åar och bäckar samt i jordbruksbygdernas lövdungar och bryn. Ibland finner man tillfälliga förekomster på skogsvägar och ruderatmark.

Möjligen inhemsk, mkt sälls.–spridd i större delen av landskapet. Arten saknas nästan helt i delar av Skogsbygden. Den förekom sälls. och enst. på Mellansvenska myrodlingar (Tolf 1903).

I Garphytte–Ånnabodatrakten i Tysslinge sågs blott 1 lokal (Löfgren 1994). Den växte där ymn. i naturlig vegetation på klipphyllor NV om Solberg 1994. Vid Lunnasjön i Hidinge fanns den på block nedom branten 1990. Sina främsta tillhåll har den i de torrlagda strandalskogarna och i uppodlade kärr bl.a. längs Hjälmaren, i ålundar, bäckraviner, ekbackar, gruvområden och vid kyrkogårdar, parker och åkerkanter.

Arten odlas och förekommer även som trädgårdsogräs, på ödetomter samt vid utkast och tippar. På ett par platser i Götlunda har den före 1980 inplanterats till gårdar från lokaler i Norrland. Vid Glomman i Almby sågs den i dike och vägren nära bebyggelse i 40 år (1992, J. Wilhelmson).

Gammal bofast art.

Myrin 1832.

Troligen spridd i Övre och västligaste Bergslagen; tre lokalgrupper i Mälarområdet: Björnön, Strömsholmstrakten, Kungs-Barkarö-trakten (i sistnämnda området allmän); för övrigt fåtaliga, spridda fynd. Ofullbordad spridning Utbredningstyp: pU.

Trivialart

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Status: gammal och bofast; dessutom åtminstone fordom någon gång odlad som prydnadsväxt och förvildad.
Förändring och hot: ökning med 31–45 %.
Kommentar: såvitt känt förekommer endast vanlig rödblära S. d. var. dioica i landskapet.

Rödblära växer halvskuggigt på frisk–fuktig och mullrik mark, gärna med rörligt ytvatten. Öländska växtmiljöer är alsumpskogar, betade hässlen, örtrika granlundar och ädellövskogar. Ofta växer rödblära i skogsbryn, gläntor, längs diken, stigar och i vägrenar. Flera fynd är gjorda i ruderatmiljöer, som gamla sandtag och jordtippar, dit arten är spridd från närbelägen odling. Intressant är ett par fynd från steniga stränder, i liknande miljöer är rödblära funnen på smålandssidan av Kalmarsund.

Rödblära har glesa förekomster främst i de två nordligaste socknarna Böda och Högby. Växten håller sig kvar på flera av de lokaler som finns nedtecknade i Sterner (1986). De flesta fynden från södra halvan av Öland är nytillkomna, ofta rör det sig om förekomster spridda från odling eller kvarstående på ödetomter.

På Öland är endast vanlig rödblära var. dioica känd. Genetiska undersökningar visar att rödblära efter istiden immigrerade till Sverige både österifrån, via Finland, och söderifrån. En öländsk population (Högby) inkluderades i studierna. Denna population har kloroplast-DNA (ärvs från modern) som hör till den östra gruppen, medan cellkärnans DNA tyder på genetiska länkar söderut (Malm & Prentice 2002 och 2005, Prentice m.fl. 2008).

Gammal och kulturflykting, bofast.

Förvildad, troligen även inkommen, bofast.
På den först kända lokalen, NO Hamnudden på Gotska Sandön, växer rödblära i en svacka nedom en sanddyn. I närheten finns en jordkällare till ett hus, varför den kan vara spridd från odling vid huset. Även i övrigt säkerligen främst spridd från odling, men i något fall troligen inkommen med sjöfarten.
Endast vanlig rödblära var. dioica är känd från Gotland.

Rödblära växer på mullrik jord i friska till fuktiga löv- och blandskogar, gärna utefter bäckar och källdråg. Man kan också finna den i betesmarker och på vägkanter. Arten tycks ha blivit vanligare sedan förra inventeringen. En möjlig orsak är att lövskog tagit över i igenvuxna jordbruksmarker framför allt i de inre delarna av landskapet.

Rödblärans frön kan vila länge i jorden. På Lundnäs i Arbrå grävdes stolphål för en ny hönsgård, där den gamla hade varit cirka 40 år tidigare. Rödblära hade inte setts på tomten under alla dessa år, men kom upp på den uppgrävda jorden. Arten var ymnig på jord uppgrävd vid kabeldragning i Los 2011. Den är perenn men troligen kortlivad. Den gror på fläckar med naken jord även under kraftigt skuggande vegetation. Rödblära börjar blomma i skogsstjärnans tid och fortsätter ända in i ljungens tid.   Mogen frukt finns i mjölkens tid. Rödblära kan blomma om i höstfärgernas tid på stjälkar med mogna tömda frökapslar. Blad­rosetterna övervintrar gröna. Trots att rödblära mest ses på fuktig mark var den spänstig och blommade på en havsstrand i Gnarp efter en lång torrperiod då kråkvicker var vissen.