gårdsskräppa

Möjligen inhemsk, mestadels troligen allm. men av lägre frekvens i Skogsbygden. Den förekommer vanligast i gläntor och bryn, vägkanter och andra friska vegetationstyper ss. ogräsmarker vid bebyggelse.

Gammal bofast art.

Gårdsskräppa är ursprunglig men mycket kulturgynnad. I naturlig vegetation växer den på havsstränder men främst bildar den rika bestånd på kulturbetesmarker och vallar, övergivna åkrar och diverse grönytor i tätorter, vid bondgårdar, längs vägar och diken samt på ruderatmarker.

Trivialart

Allmän

665 Rumex longifolius DC.

Syn.: R. domesticus Hartm.

This originally Eurasiatic species has been introduced into many places, e. g. C. and S. Europe and N. America. It is reported from the Falkland Islands. The closest relative in C. Asia is R. angulatus Rech. f. (Kashmir and W. Tibet).

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Gårdsskräppa är ursprunglig på stränder men numera ses den mest på kulturpåverkade lokaler, gärna något näringsrika men kalkfattiga. På Öland är den funnen i ruderatmiljöer som grävda marker vid bevattningsdammar, nygjorda cykelleder och avbanad sand vid golfbana; den är också funnen i kanten av en åker. Samtliga aktuella fynd av gårdsskräppa har gjorts på sandig mark.

Gårdsskräppa är mycket sällsynt på Öland och kan främst förväxlas med vissa former av krusskräppa R. crispus eller hybrider med denna inblandad. Möjligen har gårdsskräppa blivit något vanligare på Öland men svårigheter med att validera de gamla fynden gör att några säkra slutsatser inte kan dras. Nedan tecknas de aktuella fynden, de flesta med belägg. Det finns ytterligare en handfull osäkra fynd utan belägg från inventeringen.

Gammal, bofast.

Inkommen, bofast.
Gårdsskräppa har säkerligen blivit införd till Gotland med hamntrafiken, eftersom sex av de elva lokaler som var kända fram till 1950 låg i orter med hamnar. Fyra av lokalerna fanns vid eller nära öns järnvägsstationer. På de tidiga lokalerna växer gårdsskräppa inte i dag. Nu har den rapporterats från gårdsmiljöer, mindre körvägar, åkrar och betesmark. En viss osäkerhet finns beträffande uppgifterna, då bara ett belägg är känt (Hangvar 1996, TK i S) som bekräftar fynden under våra inventeringar. Gårdskräppa är fortsatt sällsynt på Gotland.

Gårdsskräppa växer på frisk, näringsrik kulturmark intill gårdar, i alla slags gödslade, betade eller igenväxande gräsmarker, vägkanter, dikesrenar samt i skräpmarker av olika slag.

Gårdsskräppans frukter saknar knölar på hyllet, till skillnad från krusskräppan. Frukterna flyter inte heller (Romell 1938a). Arten växer inte heller huvudsakligen på stränder utan är nästan helt knuten till kulturmark. Den blommar i skogsstjärnans tid, har omogen frukt i mjölkens tid och mogen i ljungens tid. Inget grönt övervintrar. Den är ett besvärligt flerårigt ogräs på betesmarker och slåttervallar. Från Los berättas att hela familjen fick hjälpas åt att rycka upp gårdsskräppan, som med sin hårda stjälk hindrade slåttern och inte betades av djuren. Det gick att på så vis bli av med den. I nutiden ser man den ofta i stora mängder på betesvallar.