renkavle
Alopecurus myosuroides
Renkavle är ett sent inkommet åkerogräs. Växten kom till Sverige i början av 1800-talet. Den anses ha spridits med vallfrö och orent utsäde. Till landskapet verkar dock växten ha anlänt med transporter. Den tidigaste uppgiften är från 1810 då Carl Johan Hartman och Claes Östling rapporterade arten från Gävles gamla hamnområde – säkerligen på barlast. Växten verkar ha varit mer eller mindre bofast i staden fram till 1900-talets början. Senaste fyndet gjordes vid Måsberget 1975 då två ex hittades av Gunnar Eriksson (Lindberg 1979).
Ekologi
Renkavle är ettårig. Växten är konkurrenssvag och värmekrävande. Den växer längre söder-ut som ogräs i åkrar, men har svårt att klara nutidens täta grödor och väldränerade jordar. I landskapet har den enbart funnits som ruderatväxt i Gävle hamn och på några av stadens gamla soptippar.
Utbredning
Försvunnen.
Lokaler
Äldre uppgifter
Gävle, hamnen, »Bråbänken« (Hartman & Östling ms 1810), 1813 (Hartman 1814), 1815 och 1841 (Hartman 1848), 1821 (anonym i S), 1846 (RHn i UPS), 1856 (HL Forssell i S), 1894 (G Lindmark i LD, UPS, GB och S), utan årtal (Dahlstedt 1916), 1925 (SAh i S; Ahlner 1929); Sörby, avstjälpningsplats 1926 (SAh i S; Ahlner 1929); Måsberget, 2 ex 1975 (G Eriksson enl Lindberg 1979); Näringen 1929 (SAh i S).
Gävle, hamnen, »Bråbänken« (Hartman & Östling ms 1810), 1813 (Hartman 1814), 1815 och 1841 (Hartman 1848), 1821 (anonym i S), 1846 (RHn i UPS), 1856 (HL Forssell i S), 1894 (G Lindmark i LD, UPS, GB och S), utan årtal (Dahlstedt 1916), 1925 (SAh i S; Ahlner 1929); Sörby, avstjälpningsplats 1926 (SAh i S; Ahlner 1929); Måsberget, 2 ex 1975 (G Eriksson enl Lindberg 1979); Näringen 1929 (SAh i S).