vårfingerört
Potentilla crantzii
Vårfingerörten betecknas som allmän i Gävletraktens växter 1848. Arnell (1924b) anger den som tämligen allmän i landskapet med tillägget att den är påträffad i alla socknar utom Högbo. Artens starka koppling till det gamla odlingslandskapet antyder att den är spridd med tidigt jordbruk, kanske redan under järnåldern. Förekomster på kalkrikt berg kan dock vara ursprungliga.
Vårfingerörten blommar samtidigt som gullviva, tysk fingerört och de första liljekonvaljerna. Den är oftast fåtalig på sina växtplatser. Arten är fortfarande vanlig och väl spridd i landskapet men minskar sannolikt på grund av igenväxning och förändringar av jordbrukslandskapet.
De vanligaste följeväxterna är smultron (42%), röllika, gulmåra, bockrot, midsommarblomster, vitmåra, rödven, åkervädd, ängsviol och blodrot.
De rikaste förekomsterna finns på Eggegrund där vårfingerörten utgör en karaktärsart i den hedartade torrbacksfloran på orörda, kalkrika strandvallar.
Vårfingerörten blommar samtidigt som gullviva, tysk fingerört och de första liljekonvaljerna. Den är oftast fåtalig på sina växtplatser. Arten är fortfarande vanlig och väl spridd i landskapet men minskar sannolikt på grund av igenväxning och förändringar av jordbrukslandskapet.
De vanligaste följeväxterna är smultron (42%), röllika, gulmåra, bockrot, midsommarblomster, vitmåra, rödven, åkervädd, ängsviol och blodrot.
De rikaste förekomsterna finns på Eggegrund där vårfingerörten utgör en karaktärsart i den hedartade torrbacksfloran på orörda, kalkrika strandvallar.
Ekologi
Vårfingerört är ljusälskande och kalkgynnad. Den är en av landskapets bästa signalarter för naturliga fodermarker. Hälften av alla registrerade växtplatser är eller har varit naturliga ängar eller betesmarker. Den lever ofta kvar i grässvålen långt efter att slåtter och bete upphört. Arten tål dock inte beskuggning och försvinner om skogen tar över. Vårfingerörten före-kommer i många andra solexponerade miljöer i odlingslandskapet, t.ex. vägslänter, torrbackar, åkerholmar, gårdstun och gist-vallar. I skogslandskapet påträffas den ibland i ängsartad vegetation i kraftledningsgator och på gamla skogsvägar och bruksmiljöer med slaggstensfyllning. Arten förekommer också på kalkrika hällmarker bland annat vid kalkbrott och på grönstensklippor vid havet. Möjligen kan detta vara ursprungliga växtplatser för arten.
Utbredning
Vanlig (47% och 218 noterade lokaler). Minskande.
