gatrödtoppa
Odontites vulgaris
Mer information om arten
Rödtoppa har troligen först kommit in med äldre jordbruk och senare med sjöfart och andra transporter. Arten anges som sällsynt i Gävletraktens växter 1848.
De oftast noterade följeväxterna är höstfibbla (43%), rödklöver, groblad, vit sötväppling, timotej och vitklöver. Rödtoppan blommar sent och upptäcks i regel först i augusti eller september.

Ekologi

Rödtoppan är en ettårig halvparasit. Fröna gror på våren och plantan är beroende av att tidigt etablera rotkontakt med någon värdväxt för att utvecklas normalt. Arten parasiterar på olika arter i sin omgivning bland annat på korn, vitklöver och även på andra individer av sin egen art. Rödtoppan växer främst på öppen näringsrik kulturmark. Den gynnas av omrörning och slitage. Växten har dels hittats vid hamnar och större industriområden, dels i anslutning till odlad mark. Rödtoppan har vissa år uppträtt rikligt i trädesåkrar, ibland i tusental. Den växer också längs brukningsvägar och diken. En förekomst har hittats på havsstrand och en på en betad lerig insjöstrandäng.

Variation

Vitblommiga exemplar har hittats på en lokal.

Utbredning

Sällsynt (9% och 30 lokaler).
karta