Vårförgätmigej är en gammal kulturföljeslagare eller möjligen en ursprunglig men kulturgynnad växt. Den anges som sällsynt i första utgåvan av Gävletraktens växter 1848. Senare angav Robert Hartman den som flerstädes och i sina egna anteckningar från slutet av århundradet hade han ändrat det till tämligen allmän. Sammanlagt finns 27 gamla förekomster. Arten verkar inte ha minskat på samma sätt som andra ettåriga torrbacksarter.
Typiska växtplatser är sydexponerade torrbackar och slänter, kantzoner mot sandiga och magra åkrar, åsskärningar, nötta gamla gräsmattor, kulturpåverkade hällar, betesbackar, gistvallar, torra gårdsplaner, sydvända husväggar och stenmurar. Vårförgätmigej blommar tidigt, något senare än nagelört men samtidigt med vitsippa, vårveronika och knippfryle. Växten gynnas därmed av högsommartorka som skapar vegetationsfria torkfläckar där arten kan överleva som frön fram till hösten.
Ett äldre fynd finns även från Kungsbergets östbrant (Wiger 1965) vilket skulle kunna vara en ursprunglig lokal för arten.
Typiska följeväxter är femfingerört (39%), maskros-or, vårveronika, sandnarv, bergsyra, röllika, nagelört, backtrav, grönknavel och gul fetknopp.