Vit sötväppling är en sentida inkomling. Den kom först in med sjöfarten och etablerade sig troligen på 1700-talet. Det första fyndet gjordes 1809 av Carl Agardh i Gävle hamn. Senare har den påträffats i Axmar hamn och i Hillevik. Den beskrivs som sällsynt och kulturspridd i Gävletraktens växter 1848. Under 1900-talet har vit sötväppling ökat starkt och den är fortfarande under spridning. Den sprids nu till stor del med transporter av matjord, grus och fyllnadsmaterial.
Den vanligaste följearten är renfana (43%) följd av gråbo, tussilago, maskrosor och groblad. Vit sötväppling blommar samtidigt med mjölkört, bockrot och gulmåra.