hjortron
Rubus chamaemorus
Mer information om arten
Hjortron är en ursprunglig art. Ett gammalt namn är »jolbär« eller »jordbär«. Mogna bär kallades »blötlaskar« eller »blötgubbar«. Växten har säkert minskat en del genom utdikningar och torrläggningsföretag. Den lever dock kvar i många dikade myrar i reducera-de bestånd varför dess utbredning knappast förändrats under de senaste 150 åren.
Hjortron växer både öppet och i skog men utvecklas bäst i öppna eller halvöppna myrar. Arten dominerar ofta växtligheten på öppna fastmattemossar och på ristuvesamhällen i glesa tallmossar. Den kan även växa i fattig gransumpskog och på gungflystränder runt tjärnar.
Växten är kulturskyende och helt främmande för kulturskapade eller störda miljöer.
Fruktsättningen varierar betydligt mellan olika år. Bra hjortronställen i Gästrikland finns i regel i låg och gles tallskog. Hjortronet blommar samtidigt med rosling och mestadels före skogsstjärna och liljekonvalj.
De vanligaste följeväxterna är, förutom vitmossor, tuvull (49%), odon, tranbär, ljung, skvattram, rosling och tall.

Ekologi

Hjortronplantan är flerårig och sprider sig vegetativt med underjordiska utlöpare. Eftersom den är skild-könad kan stora bestånd bestå av ett kön. Hjortron är en framgångsrik myrväxt som är helt bunden till fuktig torv och vitmossmattor. Arten klarar att leva under mycket knappa näringsförhållanden och låga pH-värden. Större mängder hjortron finns bara i fattigkärr och mossar och arten har troligen svårt att konkurrera med mer krävande myrväxter.

Utbredning

Arten är spridd över hela landskapet men anmärkningsvärt lågfrekvent längs kusten. Det beror troligen på att mosseartade torvmarker ännu inte utvecklats efter landskapets mestadels låglänta moränkust. Även i andra delar kan hjortron lokalt saknas eller vara svår att hitta.
Mycket vanlig (93% och 519 noterade lokaler).
karta