Väddklinten är en gräs- och kulturmarksväxt som kommit in med människan. Den första uppgiften är från 1810 då Carl Johan Hartman och Claes Östling angav växten från Gävle »på ängsbackar kring staden, alldeles icke rar«. I Gävletraktens växter uppges den finnas flerstädes. Uppen-barligen har växten kommit in med olika spridningskällor. De troligen äldsta förekomster-na är knutna till det gamla odlingslandskapet men arten har också spritts med transporter till järnbruk och hyttor samt med järnvägsnätet. Växten kan också ha följt med vallfrö och annat gräsfrö. Omkring 24 gamla lokaler är kända. Återfynd under inventeringen visar att den ofta blivit varaktig – i Brattfors i Ockelbo och i byarna Harv och Östveda i Hedesunda har den varit på plats i minst 50 respektive 100 år.
Den vanligaste följeväxten är röllika (37%) följd av gulmåra, stormåra, åkervädd, rödsvingel, bockrot och flockfibbla. Väddklinten blommar på sensommaren samtidigt som älggräs, gulmåra, bockrot och rödklint.