kransslinga
Myriophyllum verticillatum
Kransslingan är ursprunglig. Den angavs som sällsynt i Gävletrakten på 1800-talet. Totalt är knappt 20 gamla lokaler kända. Kransslingan har ökat sedan 1800-talet på grund av ökade mängder näring och sediment i sjöar och vattendrag.
Vanliga följeväxter är gul näckros (29%), vass, gäddnate, andmat, säv och vit näckros. Hillesjön i Hille, Fängsjön i Österfärnebo, Kastsjön i Gävle och Norbyviken i Storsjön är exempel på sjöar där kransslingan dominerar vattenvegetationen.
Vanliga följeväxter är gul näckros (29%), vass, gäddnate, andmat, säv och vit näckros. Hillesjön i Hille, Fängsjön i Österfärnebo, Kastsjön i Gävle och Norbyviken i Storsjön är exempel på sjöar där kransslingan dominerar vattenvegetationen.
Ekologi
Kransslinga saknar övervintrande jord-stammar och nybildas varje år från lösgjorda övervintringsknoppar. Kransslingan är närings- och kalkgynnad och blir ofta en dominerande art i näringsrika vatten. Den växer grunt i små laguner mellan vass och sävruggar i vegetationsrika vikar eller vid näringsrika åutlopp. Den har också hittats i stora näringsrika diken, i dammar och i isolerade småvatten vid havet. Den förekommer även i bräckt vatten men nästan bara i grunda vikar med sötvattensutflöde.
Utbredning
Mindre vanlig (20% och 102 noterade lokaler). Ökande.
