dvärgmåra
Galium trifidum
Mer information om arten
Dvärgmåran är ursprunglig. Arten anges som sällsynt i Gävletraktens växter 1848 och 1863. Det första fyndet är gjort i Verkfjärden på Eskön 1833. Totalt finns 19 gamla lokaler. Det är möjligt att arten gynnats något av igenväxning av vassar i sjöar. Växten kan också ha varit förbisedd eftersom den är ovanligt svårupptäckt.
Den i särklass vanligaste följeslagaren är kråkklöver (69%) följd av kärrsilja, kärrdunört, topplösa, vass, sprängört och strandklo.

Ekologi

Dvärgmåran är en liten, vanligen flerårig måra. Den är ljuskrävande men har troligen ganska små krav på näring trots att den ofta växer i näringsrika vatten. Arten har i kontrast till vattenmåran mycket snäva miljökrav. Den växer alltid blött och i stort sett bara på flytande vegetationsmattor vid sjöar och småvatten. Ofta står den oåtkomlig i den yttersta kanten av gungflybårder runt öppet vatten. Den kan växa både i ganska fattiga tjärnar bland vitmossa, kärrdunört och trindstarr och i gödda gungflyvassar av kaveldun, bunkestarr, vass och säv. Dvärgmåran etablerar sig ofta på små vegetationsfria ytor av dy, döda växtdelar, flytande brädor eller på öppna fläckar i starrtuvor. Den har även hittats i blöta alkärr. Växten verkar sällan finnas i större mängd.

Utbredning

Mindre vanlig (24% och 76 noterade lokaler).
karta