Femfingerört är en gammal kulturföljeslagare. Möjli-gen har femfingerörten haft enstaka ursprungliga växtplatser i landskapet i förhistorisk tid. Troligare är att den vandrat in med människan. Helt säkert har den fått en omfattande spridning i landskapet med kulturen.
Så mycket som 30% av alla biotopangivelser innehåller ordet »grus«. Drygt en tiondel av alla registrerade lokaler innehåller berg i dagen i någon form. Berg-knallar i odlingslandskapet innehåller så gott som undantagslöst femfingerört. I skogslandskapet förekommer arten troligen enbart på basisk berggrund. Längs kusten påträffas den också ofta på basiska eller fågelgödslade klipphällar. Möjligen är arten ursprunglig i de senare miljöerna, men i princip präglas alla femfinger-örtslokaler på hällar och i branter också av ett påtagligt kulturinflytande. Inga fynd har gjorts i skog eller på våtmarker.
De vanligaste följe-arterna är röllika (39%), maskrosor, rödven¸ bergsyra, gulmåra, vitklöver, fårsvingel, sandnarv, gråfibbla och bockrot. Femfingerörten börjar blomma samtidigt som ekorrbär. Blomning-en pågår långt in på sommaren.