sandstarr
Carex arenaria
Sandstarren upptäcktes på Kusön 1966 av Lars Eric-son. Det är en gåta hur och när den hittat till en av de ytterst fåtaliga naturliga sandstränderna efter Gästrikekusten. Närmaste förekomster finns i trakten av Öregrund i Norduppland. Till Gävle och andra hamnstäder i Norrland har arten tillfälligt kommit in med barlastsand på 1800-talet. Förekomsten på Kusön kan mycket väl ha samma ursprung eftersom barlast förr tippades i havet utanför Axmar bruk. Kända tippningsplatserna finns fyra kilometer från förekomsten.
Sandstarr sprids huvudsakligen vegetativt med långa utlöpare i sanden. Igenväxning, särskilt med vass, är ett hot mot lokalen.
Sandstarr sprids huvudsakligen vegetativt med långa utlöpare i sanden. Igenväxning, särskilt med vass, är ett hot mot lokalen.
Utbredning
Arten är sydlig men en nordligare, varaktig förekomst finns på en barlastlokal utanför Umeå.
Mycket sällsynt (1 lokal).
Mycket sällsynt (1 lokal).
Lokaler
1. Hamrånge, Kusön, Aldernäsvikarna, i stora mängder på igenväxande sanddyner (Ericson 1973a), i två närbelägna vikar, 14H3f 6768490 1575716, 25–30 m2 resp 1 × 25 m 1983 (B Berglund), 30 strån på en yta av 100 m2 1999 (BNO).
Äldre uppgifter
Gävle, Brobänken 1833–40 (Hartman 1848).
Äldre uppgifter
Gävle, Brobänken 1833–40 (Hartman 1848).