smällglim
Silene vulgaris
Smällglim är en gammal kulturföljeslagare. Den verkar ha varit ungefär lika vanlig under 1800-talet som idag. Den första uppgiften är från 1833 då den antecknades av K.F. Thedenius som allmän på backar i Gävle.
De vanligaste följeväxterna är röllika (40%), kråkvicker, rödven, åkervädd och kvickrot.
De vanligaste följeväxterna är röllika (40%), kråkvicker, rödven, åkervädd och kvickrot.
Ekologi
Smällglimmen saknar naturliga lokaler i landskapet och har bara hittats på kulturmarker. Art-en är ljuskrävande och troligen konkurrenssvag. Den växer helst på torr och ganska mager mark, gärna på sand eller grus. Arten är vanligare på rullstensåsar än på andra marktyper. Typiska växtplatser är grusiga väg-slänter och åsskärningar, bangårdar, banvallar, gamla nötta gräsplaner, torrbackar och gamla åkrar. Den verkar ganska trogen sina växtplatser och många förekomster har funnits under lång tid. Arten förekommer också mer tillfälligt på ruderatmarker som soptippar och industriområden.
Utbredning
Mindre vanlig (29% och 99 noterade lokaler).
