backstarr
Carex ericetorum
Mer information om arten
Backstarr är troligen en gammal kulturföljeslagare som kommit in med tidigt jordbruk. Det är också fullt möjligt att den förr haft naturliga förekomster längs rullstensåsarna i södra delen av landskapet. Arten angavs som allmän i Gävletrakten på 1800-talet (Hartman 1863). Den har minskat starkt på grund av exploatering, ökad näringsbelastning och igenväxning av odlingslandskapet. Särskilt det försvinnande skogsbetet torde ha missgynnat arten. Många av de kvarvarande förekomsterna är mycket små.
De vanligaste följeväxterna är fårsvingel (39%), röllika, bockrot, vårstarr, gråfibbla, vitmåra och gulmåra. Backstarren tillhör våra tidigaste vårväxter och sätter frukt redan under vitsippstid.

Ekologi

Backstarren är betesgynnad och sol-älskande. Den har också en stark förkärlek till sandiga jordar och har sina huvudförekomster vid isälvsstråk i kulturlandskapet. Arten lever i gränslandet mellan skog och äng – antingen i gles ängsartad skogsmark eller i hedartad mager gräsmark i odlingslandskapet. Den växer också på solexponerade örtbackar och ängsartade hällmarker. Möjligen är arten också något kalkgynnad.

Utbredning

Utbredningen liknar den hos mosippa.
Sällsynt (10% och 34 lokaler). Minskande.
karta