dytåg
Juncus stygius
Dytåg är ursprunglig. Den anges som sällsynt i Gävle-traktens växter 1848 och 1863 och var då känd från två lokaler i närheten av Oslättfors. Flera lokaler har senare rapporterats och totalt 16 gamla växtplatser är kända. Från nordvästra Gästrikland angav Johan Wiger (1965) växten som tämligen allmän i Ockelbos skogstrakter vilket stämmer bra med inventeringens resultat. Arten är mycket känslig för dikning och en och annan lokal har uppenbarligen försvunnit, t.ex. den klassiska förekomsten på Trödjemurarna i Hille.
Ekologi
Dytåg är en flerårig art med korta utlöpare. Den är en utpräglad myrväxt som nästan uteslutande hittas på blöt naken dy. Arten torde därmed vara både ljuskrävande och konkurrenssvag. Den hittas ofta stående i vatten i små sipperstråk och dyflarkar i fattigkärr och rikkärr. Ofta förekommer utfällning av järnockra som rostig eller oljig film på vattenytorna där den växer. Arten kräver annars inget särskilt utrymme och klarar sig bra på några små dyhål eller avvattningsstråk. För att växten ska uppträda i större mängd krävs dock rik tillgång till lös-bottenflarkar. Arten anges ibland som en rikkärrsart men rika förekomster har hittats även i fattiga laggkärr till mossar. Den gynnas troligen oftast av rörligt vatten i myrarna.
Utbredning
Dytåg har en nordlig utbredning i landet och gränsen för allmän förekomst tangerar landskapets nordvästra del.
Mindre vanlig (17% och 54 lokaler).
Mindre vanlig (17% och 54 lokaler).
