agnsäv
Eleocharis uniglumis
Mer information om arten
Agnsäv är ursprunglig. Den angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1848 och 1863.
Vanliga följeväxter på havsstränder är havssälting (33%), fackelblomster, krypven, salttåg, vass, äkta förgätmigej, vattenmåra och kabbleka.

Ekologi

Agnsäven är flerårig. Den förökar sig lokalt med underjordiska utlöpare och blir ofta beståndsbildande. Arten är ljuskrävande och ganska näringskrävande. Agnsäv är en av havsstrandens karaktärsarter, knuten till finsediment-stränder i botten av havsvikar och fjärdar. Den kan här bilda en egen zon, agnsävbältet, i strandens nedre del. Det är utbildat kring vatten-linjen vilket innebär att växten ömsom står i vatten, ömsom på land. Den förekommer även på skyddade moränstränder men den är löst rotad och tål ingen kraftigare exponering. I mer exponerade delar av skärgården återfinns agnsäven ofta i hällkar eller kring isolerade gölar en bit upp på stranden. Arten förekommer också vid sötvatten, i liknande miljöer som knappsäv. Vid Dalälven växer den på grunt vatten vid stränderna till fjärdar och dammar – ofta i gles strandvegetation med något dyiga bottnar. Enstaka fynd har också gjorts vid vattensamlingar kring svackor i skogen, i diken och i grustag.

Utbredning

Vissa inlandsfynd kan vara förväxlingar med knappsäv men vid Dalälven är växten snarast något förbisedd. Den är också känd från detta område sedan tidigare.
Vanlig (17% och 145 noterade lokaler). Efter kusten mycket vanlig (96% av kustrutorna).
karta