Gökblomster växer på öppen, fuktig men aldrig blöt mark. Den är indifferent till kalk men vill ha ganska näringsrik jord, helst med lerinslag. Arten har naturliga växtplatser på skyddade havsstränder. Vanligast är sten- och blockstränder med inslag av finmaterial. En viss utsötning genom framträngande sötvatten tycks vara gynnsamt. De små fröna sprids lätt men groddplantorna kräver lågvuxen relativt gles växtlighet för att utvecklas. Arten bildar basala bladrosetter och gynnas starkt av slåtter och måttligt bete. Gökblomstret har därför stor spridning i odlingslandskapet. Förr var det en karaktärsart i hävdade fuktängar. Idag är den vanligaste biotopen diken. Den växer i såväl åkerdiken som i skogs- och vägdiken. Arten kan också vandra in på gamla vallar och förekommer ofta längs bäck- och åstränder som förr hävdats med slåtter eller bete. Gökblomster hittas ibland på skogsmark i anslutning till källflöden eller fuktstråk och även på hyggen. Inga förekomster har hittats på myrar.

Vitblommiga bestånd har hittats på några platser i Åmot.

Gökblomstret är talrikast i den odlade centralbygden och längs fastlandskusten. Arten saknas med något undantag på öarna i Gävlebukten. Den är t.ex. aldrig påträffad på Orarna.
Vanlig (80% och 361 noterade lokaler).