Hundstarren har framgångsrikt koloniserat många miljöer. Den är vanligast på fuktig, mager mark. Typiska biotoper är stränder vid näringsfattiga sjöar och vattendrag, myrar, hyggen och fuktiga skogar. Arten är kulturgynnad och är mycket vanlig i kulturlandskapet, i väg- och dikeskanter, längs stigar och i naturliga fodermarker. På myrar växer den oftast i kantzoner och i glest skogbeväxta kärr men i princip aldrig på mossar eller i blöta öppna kärr. I skogen uppträder den oftast i anslutning till körvägar, stigar och öppen skogsmark, men inte i sluten skog utan kulturspår eller i örtdominerade skogstyper. Arten har stor spridning i skärgården och förekommer förutom på havsstränder också i fuktiga svackor på hällmarker.

Styltstarr, C. nigra ssp. juncella, förekommer mest efter stränder. Den finns i hela landskapet men är vanligast i nordväst. Tuvad hundstarr, C. nigra var. recta, är en snarlik form som växer på havsstränder. Den är också vanlig. Liten hundstarr, var. nigra, är dock den dominerande formen i landskapet.

Mycket vanlig (100% och 1186 note-rade lokaler).