ask
Fraxinus excelsior
I Järbo förekommer benämningen »tenask« för detta träd som annars inte verkar ha haft några egna dialekta-la namn i landskapet. Asken är ett ursprungligt skogsträd som vandrat in spontant efter istiden. Lokala pollenanalyser där ask ingår finns bara från Norrbomuren i Valbo. Det är därför något oklart när arten kommit in och hur utbredd den varit under värmetiden. Den anses allmänt ha anlänt något senare än alm och ek.
I första utgåvan av Gävletraktens växter 1848 beskrivs asken som sällsynt och sex växtplatser anges. I den senare upplagan 1863 betecknas artens frekvens som flerstädes och ytterligare ett par lokaler uppges. Uppenbarligen har asken ökat starkt i kulturbygderna sedan 1800-talets mitt. Gamla uppgifter om vilda askar stämmer dock väl överens med de fynd som tolkats som naturliga före-komster. Ask har odlats som vårdträd vid gårdar under lång tid. Arnell (1902) angav den som det »kanske vanligaste planterade trädet vid Gästriklands allmogehem«.
De vanligaste följeväxterna är stenbär (31%), gran och älggräs. Asken slår ut samtidigt eller till och med något senare än eken, långt efter andra lövträd. Fristående askar blir storvuxna jätteträd. Flera askar i bruksparker, byar och vägkanter i landskapet har nått ansenliga dimensioner med ett stamomfång av 3–4 meter eller mer. Grova askar finns bland annat i bruksorterna Gysinge och Grönsinka i Österfärnebo, Högbo, Vi i Ockelbo, Oslättfors i Hille samt i byarna Grinduga och Kubbo i Valbo och Åbyggeby i Hille. Störst är troligen en ask i centrala Hedesunda som mätte 479 cm i omkrets 2006.
I första utgåvan av Gävletraktens växter 1848 beskrivs asken som sällsynt och sex växtplatser anges. I den senare upplagan 1863 betecknas artens frekvens som flerstädes och ytterligare ett par lokaler uppges. Uppenbarligen har asken ökat starkt i kulturbygderna sedan 1800-talets mitt. Gamla uppgifter om vilda askar stämmer dock väl överens med de fynd som tolkats som naturliga före-komster. Ask har odlats som vårdträd vid gårdar under lång tid. Arnell (1902) angav den som det »kanske vanligaste planterade trädet vid Gästriklands allmogehem«.
De vanligaste följeväxterna är stenbär (31%), gran och älggräs. Asken slår ut samtidigt eller till och med något senare än eken, långt efter andra lövträd. Fristående askar blir storvuxna jätteträd. Flera askar i bruksparker, byar och vägkanter i landskapet har nått ansenliga dimensioner med ett stamomfång av 3–4 meter eller mer. Grova askar finns bland annat i bruksorterna Gysinge och Grönsinka i Österfärnebo, Högbo, Vi i Ockelbo, Oslättfors i Hille samt i byarna Grinduga och Kubbo i Valbo och Åbyggeby i Hille. Störst är troligen en ask i centrala Hedesunda som mätte 479 cm i omkrets 2006.
Ekologi
Ask sprids och förökar sig med frön. Fruktsättningen är ofta god med stora klasar av frukter som sitter kvar i träden över vintern. Arten frösår sig dessutom ofta i mängd. Den är inte lika värmekrävande som eken men minst lika frostkänslig. Asken är därför mer kustbunden men utbredningen styrs till stor del av markförhållandena. Den är tydligt kalkgynnad och undviker sura jordar. Arten föredrar mull- och lerrika jordar och klarar dåligt dränerad eller långvarigt översvämmad mark bättre än andra ädla lövträd och nästan lika bra som klibbal och björk. På bördig mark i öppna lägen utvecklas asken till kraftfulla träd. I sumpskog är den klenvuxen men kan i gengäld bli mycket gammal (> 250 år). Ask är en bra signalart för kalkpåverkade och skyddsvärda sumpskogar. Sådana örtrika sumpskogar karaktäriseras av ett betydande inslag av ask. Ofta ingår många andra krävande arter men undervegetationen kan också vara helt dominerad av skavfräken. Särskild värdefulla asksumpskogar utmärker området mellan Dalälven och Gävle, men spridda exempel finns även längre norrut. Asken är ganska ljuskrävande och gynnas starkt av rik förekomst av naturliga bryn. Arten har därför en stark dragning till rinnande vatten och kan lokalt bli dominerande i rika strandskogar vid forsstränder och på småöar i större vattendrag. Asken är mycket tålig mot beskärning och naturliga skador och ett av de första pionjärträden på måttligt ursvallade landhöjningsstränder i Gävleskärgården. Etableringen sker ofta redan i havtornssnåren. Inte sällan består den innersta lövkärnan på kalkrika småöar av tidigt etablerade askar. Om asken ensamt får fäste bildas snart rikligt med nya fröplantor så att små öar och uddar ibland kan utveckla nästan rena askbestånd. Enstaka askar ingår ofta i det äldre odlingslandskapet längs kusten.
Utbredning
Arten är sydlig men följer kusten ända upp till Hudiksvall. Den har en påfallande skarp gräns mot nordväst. Naturliga förekomster är svåra att hålla isär från kulturspridda. Kanske är den helt och hållet naturaliserad i västra delen av landskapet. Haldens (1928) skisserade nordgräns har lagts in i kartan.
Vanlig (64% och 737 noterade lokaler). Ökande.
Vanlig (64% och 737 noterade lokaler). Ökande.
Lokaler
lokaler (märkesträd)
1. Hedesunda, Hedesunda, 12H9d 6697690 1566431, 479 cm 2006, troligen planterad (G Vesslén enl Trädportalen).
2. Valbo, Kubbo, 13H3g 6719313 1580388, grov ask i byn 422 cm i omkrets 2007 (G Vesslén enl Trädportalen).
3. Hille, N Åbyggeby, Utvandrarvägen, 13H7e 6735836 1571843, flera grova askar varav en 348 cm i omkrets 2007 (G Vesslén enl Trädportalen).
4. Oslättfors i allén, 13H7c 6739945 1563547, 408 cm i omkrets 2006 (G Vesslén enl Trädportalen).
1. Hedesunda, Hedesunda, 12H9d 6697690 1566431, 479 cm 2006, troligen planterad (G Vesslén enl Trädportalen).
2. Valbo, Kubbo, 13H3g 6719313 1580388, grov ask i byn 422 cm i omkrets 2007 (G Vesslén enl Trädportalen).
3. Hille, N Åbyggeby, Utvandrarvägen, 13H7e 6735836 1571843, flera grova askar varav en 348 cm i omkrets 2007 (G Vesslén enl Trädportalen).
4. Oslättfors i allén, 13H7c 6739945 1563547, 408 cm i omkrets 2006 (G Vesslén enl Trädportalen).
