axslinga
Myriophyllum spicatum
Axslingan är ursprunglig. Den angavs som sällsynt i Gävletrakten på 1800-talet och flera lokaler meddelades. I de äldre fynden ingår även den senare urskilda knoppslingan. Det äldsta belagda fyndet av axslinga är från 1881 och samlat i sjön Trösken i Valbo.
Ekologi
Axslinga är en flerårig art med övervintrande grenig jordstam. Fröna sprids med vatten och håller sig flytande en kortare tid. Till stor del sker dock spridning och nyetablering med lösbrutna skott och stamdelar. Den växer både i sött och bräckt vatten. Under inventeringen har den bara hittats i havet. Axslingan växer i havsvikar på liknande sätt som knoppslinga. Arten föredrar dock hårdbottnar (sten, grus) och växer ofta i mer exponerade vikar än knopp-slingan. Den har hittats från en halv meters djup ner till tre meter. Även axslingan kan bilda små under-vattensskogar av flera meter långa stjälkar på väg upp mot vattenytan. Den växer ofta tillsammans med borstnate och trådnate.
Utbredning
Kartan omfattar endast aktuella och kontrollbestämda äldre fynd.
Vanlig längs kusten (53% kustrutor och 23 lokaler).
Vanlig längs kusten (53% kustrutor och 23 lokaler).
Lokaler
Äldre uppgifter (inlandsfynd)
Ovansjö, Jäderfors i Jädraån 1941 (G Henriksson i UPS, !S Ericsson).
Ovansjö, Jäderfors i Jädraån 1941 (G Henriksson i UPS, !S Ericsson).
