Vit näckros är ursprunglig. Växten kallades förr »sjöros« i Järbo, Ovansjö och Valbo. I Hille förekom istället namnet »knäckblad«. Den uppgavs vara tämligen allmän av Arnell 1924. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 anges den förekomma flerstädes. Den har knappast förändrat sin utbredning sedan dess.
Vit näckros klarar att växa i fattigare och surare vatten än andra vattenväxter. Den har t.ex. hittats i mossegölar (Axmar högmosse) som har ett pH kring 4–5. Men arten finns också i kalkvattentjärnar med ett pH-värde närmare 8. Den vita näckrosen bildar karaktäristisk flytbladsvegetation tillsammans med gul näckros och gäddnate i de flesta av landskapets skogssjöar.
De vanligaste följeväxterna är gul näckros (38%), gäddnate, säv och sjöfräken.
Ekologi
Arten växer enbart i sötvatten och förekommer både i rinnande vatten och i sjöar. Den är inte en lika vanlig åväxt som gul näckros men har i gengäld större närvaro i småvatten och myrgölar. Den sitter ibland invävd av myrväxter i gungflymattor.
Variation
Vit näckros företräds i landskapet av nordnäckros, N. alba ssp. candida, samt av övergångsformer mellan denna och den sydligare sydnäckrosen, N. alba ssp. alba. Några fynd av ren sydnäckros har inte gjorts under inventeringen men den uppges i litteraturen (Jonsell 2001).
Utbredning
Vanlig (85% och 400 noterade lokaler).
