råttsvans
Myosurus minimus
Råttsvans är en kulturmarksväxt som kommit in med människan för länge sedan. Den äldsta kända uppgiften är från 1833 då växten antecknades från Gävle av K.F. Thedenius – »Saltpetterladorne, en åker på östra sidan«. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 uppges arten förekomma flerstädes. Sammanlagt finns 20 gamla lokaler men bara 17 nya. Många förekomster som hittats under inventeringen är nu försvunna. Igenväxning och minskad tillgång på permanent nötta marker med naken jord är troligen orsakerna till minskningen.
Som följeväxter har vitgröe (50%), lomme, maskrosor och nagelört noterats.
Som följeväxter har vitgröe (50%), lomme, maskrosor och nagelört noterats.
Ekologi
Råttsvansen är ettårig och vårgroende. Den är näringsgynnad men kan bara växa på naken jord eller berg. Arten har hittats i nötta betesmarker, gräsmattor, på hällar och som ogräs i trädgårdsland och rabatter. Den uppträder ofta tillfälligt men ibland i stor mängd. Nästan alla noteringar är gjorda i maj eller början av juni. Under sommaren torkar den bort och försvinner. Den sätter dock rikligt med frö och troligen kan fröna ligga vilande i marken flera år.
Utbredning
Sällsynt (9% och 27 lokaler). Minskande.
