åkervicker
Vicia sativa
Åkervicker är en variabel art som omfattar tre underarter – fodervicker, V. sativa ssp. sativa, liten sommarvicker, V. sativa ssp. nigra, och stor sommarvicker, V. sativa ssp. segetalis. De två senare betraktades tidiga-re som en särskild art, sommarvicker, V. angustifolia. (Benämningen sommarvicker används nedan när de två underarterna behandlas som ett kollektiv.)
Fodervicker odlades förr ofta som grönfoder. Den odlades ofta i blandning med havre och gråärter men odlingen i Gästrikland avtog redan på 1940-talet för att sedan helt försvinna. Fodervicker är först noterad av A. Hülphers 1758 från Kullsands fäbodar i Gävle. Thedenius observerade den i åkrar i Gävle 1833. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 anges den före-komma flerstädes. Arnell (1924b) ansåg den som tämligen allmän med kommentaren »väl mest odlad«. Inga fynd har gjorts under inventeringen.
Sommarvicker har kommit in med kulturen. Växten angavs först i Gävletraktens växter 1848 där den betecknas som sällsynt. Ett fåtal fynd har rapporterats. Två fynd har gjorts under inventeringen.
Både liten och stor sommarvicker växer på kulturmarker. Liten sommarvicker förekommer söderut bland annat i naturbetesmarker och i vägkanter i odlingslandskapet. Stor sommarvicker hittas vanligen i åkrar eller i vägrenar. I landskapet har sommarvicker bara påträffats på ruderatmarker.
Fodervicker odlades förr ofta som grönfoder. Den odlades ofta i blandning med havre och gråärter men odlingen i Gästrikland avtog redan på 1940-talet för att sedan helt försvinna. Fodervicker är först noterad av A. Hülphers 1758 från Kullsands fäbodar i Gävle. Thedenius observerade den i åkrar i Gävle 1833. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 anges den före-komma flerstädes. Arnell (1924b) ansåg den som tämligen allmän med kommentaren »väl mest odlad«. Inga fynd har gjorts under inventeringen.
Sommarvicker har kommit in med kulturen. Växten angavs först i Gävletraktens växter 1848 där den betecknas som sällsynt. Ett fåtal fynd har rapporterats. Två fynd har gjorts under inventeringen.
Både liten och stor sommarvicker växer på kulturmarker. Liten sommarvicker förekommer söderut bland annat i naturbetesmarker och i vägkanter i odlingslandskapet. Stor sommarvicker hittas vanligen i åkrar eller i vägrenar. I landskapet har sommarvicker bara påträffats på ruderatmarker.
Ekologi
Åkervickern är ettårig. Arten har ett kraftigt rotsystem och är kvävefixerande. Fodervicker verkar bara ha förekommit som odlad eller kvarstående i åkrar och tycks snabbt ha försvunnit när odlingen upphört. Den rekommenderas fortfarande som gröngödslingsväxt och foderväxt inom ekologisk odling.
Utbredning
Bara två fynd, representerade av sommarvicker, har gjorts under inventeringen. Växten är troligen ovanlig men kanske också förbisedd. Troligen är växten inte längre bofast i landskapet och kanske har den alltid varit tillfällig.
Mycket sällsynt (2 lokaler).
Mycket sällsynt (2 lokaler).
Lokaler
Sommarvicker – V sativa ssp nigra och ssp segetalis:
1. Österfärnebo, Alderhulten, 12H9a 6695050 1552950, sedan ca 50 år övergiven hustomt 1991 (L & A Delin).
2. Hedesunda, Höganäs, öster om bondgården, 12H9a 6696850 1554250, åker 1991, förgäves eftersökt 2009 (L & A Delin).
Äldre uppgifter
Sommarvicker: Hedesunda, Hadeholm 1878 och 1884 (L Hedell i S; ssp segetalis); Valbo, nedom Hemlingberget (Hartman 1863); Gävle, Tolvfors 1866 (RHn i S-hamn); Sörby (Lenström enl Hartman 1848); Sätra (Lenström enl Hartman 1848); Stigslund, Lindalsåkern (Hartman 1848); Näringen 1931 (SAh i S; ssp segetalis), 1956 (Lindberg 1979; ssp nigra); hamnen 1919 (SAh i S; ssp segetalis).
Fodervicker: Gävle, Kullsands fäbodar 1758 (Hülphers 1758); Gävle 1833 (Thedenius ms 1835), 1841 (CHn i UPS); Sätra 1875 (RHn i UPS); Katrineborg 1893 (E Göransson i S).
1. Österfärnebo, Alderhulten, 12H9a 6695050 1552950, sedan ca 50 år övergiven hustomt 1991 (L & A Delin).
2. Hedesunda, Höganäs, öster om bondgården, 12H9a 6696850 1554250, åker 1991, förgäves eftersökt 2009 (L & A Delin).
Äldre uppgifter
Sommarvicker: Hedesunda, Hadeholm 1878 och 1884 (L Hedell i S; ssp segetalis); Valbo, nedom Hemlingberget (Hartman 1863); Gävle, Tolvfors 1866 (RHn i S-hamn); Sörby (Lenström enl Hartman 1848); Sätra (Lenström enl Hartman 1848); Stigslund, Lindalsåkern (Hartman 1848); Näringen 1931 (SAh i S; ssp segetalis), 1956 (Lindberg 1979; ssp nigra); hamnen 1919 (SAh i S; ssp segetalis).
Fodervicker: Gävle, Kullsands fäbodar 1758 (Hülphers 1758); Gävle 1833 (Thedenius ms 1835), 1841 (CHn i UPS); Sätra 1875 (RHn i UPS); Katrineborg 1893 (E Göransson i S).