trampgröe
Poa supina
Trampgröe är ett gammalt kulturspritt gräs. Arten har förbisetts av tidigare botanister. Först efter 1935 då J.A. Nannfeldt uppmärksammade den blev den allmänt igenkänd och hittad. Artens utbredning och förekomst har därför varit oklar fram till florainventeringen. Trampgröe saluförs numer som gräsfrö till gräsytor. Den används bland annat för nysådd och renovering av fotbollsplaner och golfgreener. Det är mer osäkert om arten tidigare medvetet eller omedvetet ingått i gräsfröblandningar.
Till de oftast noterade följeslagarna hör groblad, vitklöver, maskrosor, rödven, majveronika och höstfibbla. Trampgröe är lättast att hitta i samband med blomningen under försommaren. Blomningen infaller samtidigt med rödblära, ängskavle och skogsstjärna.
Till de oftast noterade följeslagarna hör groblad, vitklöver, maskrosor, rödven, majveronika och höstfibbla. Trampgröe är lättast att hitta i samband med blomningen under försommaren. Blomningen infaller samtidigt med rödblära, ängskavle och skogsstjärna.
Ekologi
Trampgröe är ett flerårigt lågvuxet gräs som liknar vitgröe. Det bildar ytliga krypande och rot-slående skott vilket gör den särskilt tålig mot slitage och tramp. Arten har små krav på näring och är oberoende av kalk. Den växer öppet, men är mer skuggtålig än andra gräsmattegräs och trivs bäst i något fuktiga och skuggiga gräsmattor. Trampgröe kan vara dominerande i gräsmattor vid gamla bosättningar. Arten är mycket typisk för gamla gräsklädda körvägar och stigar. Den är konkurrenskraftigare än vitgröe och ersätter ofta denna art i slutna grässvålar. Växten förekommer också längs skogsvägar vid vändplaner och parkeringsfickor – helst vid fuktiga leröverdragna svackor. Den ingår vidare i de flesta gräsytor vid badplatser.
Utbredning
Vanlig (45% och 131 noterade lokaler).
