Backnejlikan är en gammal kulturföljeslagare som troligen kommit in med tidigt jordbruk. Den angavs förr som allmän (Arnell 1924b) eller tämligen allmän (Hartman 1848). Arten har troligen minskat en del genom igenväxning och igenplantering vid gamla torp. Den är dock seglivad och lever ofta kvar trots avsaknad av skötsel. I Järbo kallades växten förr »silkestoppa«
De vanligaste följearterna är röllika (38%), gulmåra, rödven, åkervädd, liten blåklocka, bockrot, gråfibbla och smultron. Backnejlikan blommar samtidigt som linnea, rosor och gökblomster.
Ekologi
Backnejlika är en utpräglad gräsmarksväxt. Den trivs bäst på torra magra lätt hedartade gräsmarker och gynnas av bete och slåtter. Typiska växtmiljöer är torrbackar, gårdstun, brukningsvägar, gistvallar, gamla magra gräsmattor, sandiga betesmarker och gräsmarker vid ödegårdar och gamla fäbodvallar. Arten är troligen ganska lättspridd och etablerar sig även i magra övergivna åkrar.
Variation
Utbredning
Vanlig (79% och 366 noterade lokaler). Minskande.
