bergkorsört
Senecio sylvaticus
Bergkorsört är en ursprunglig skogsväxt i landskapet. Artens historia är något dunkel. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 beskrivs den som sällsynt. Flera lokaler uppges och ytterligare några lokaler efter kusten anges senare av Arnell (1924b). Johan Wiger (1965) som botaniserade i nordväst redovisar inga uppgifter om arten och Enar Lindberg (1979) refererar bara gamla fynd. Numer är bergkorsörten vanlig eller mycket vanlig i hela landskapet och av allt att döma fortfarande något förbisedd. Sannolikt har den expanderat kraftigt med hyggesbruket och koloniserat delar av landskapet där den tidigare saknats eller varit ovanlig.
Vanliga följearter är hallon (35%), mjölkört, kruståtel, piprör, glasbjörk och vårfryle.
Ekologi
Bergkorsörten är ettårig, ljuskrävande och något kvävegynnad men i övrigt mycket anspråkslös. Den har effektiv fröspridning genom hårförsedda frukter som sprids i vinden. Växten uppträder ofta i stor mängd på färska hyggen och brandfält. Blottor i växttäcket som skogsmaskiner skapar, inte minst vid harvning och högläggning ger utmärkta groningsbetingelser. Grustag, grusplaner och drivningsvägar är andra exempel på vanliga växtplatser i skogslandskapet. Bergkorsörten växer också på naket berg och fågelgödslade hällar längs kusten. I viss utsträckning förekommer den som ruderatväxt på industritomter och liknande miljöer. Arten har annars ingen särskild koppling till urbana miljöer.
Utbredning
Vanlig (84% och 309 noterade lokaler). Ökande.
