fjällgröe
Poa alpina
Det är tveksamt om fjällgröet har några naturliga förekomster i landskapet. Troligen har den kommit in med människan och sannolikt med bergs-brukets transporter. Det äldsta kända fyndet är gjort i Grönsinka i Österfärnebo 1902 (J. Ridderstolpe i S). Ytterligare tre gamla växtplatser är kända.
Ekologi
Fjällgröe är ett flerårigt gräs. Arten bildar små rosetter med blad som delvis övervintrar gröna. Den saknar utlöpare och föryngras enbart från frö. Växten är kalkgynnad och solälskande. Den växer på öppen nött grusmark eller på basiska hällmarker. Arten är slitagetålig men konkurrenssvag och försvinner vid igenväxning. De flesta lokaler innehåller naket kalkgrus, slagg eller andra kalkrika mineraljordar och många ligger vid gruvor eller bergsbruk.
Utbredning
Sällsynt (5% och 16 lokaler).
