torta
Lactuca alpina
Mer information om arten

Torta är en ursprunglig skogsväxt. Första uppgiften från landskapet är från Trätåsen i Ockelbo där den sågs av C.O. Schlyter 1882. Ett femtontal gamla lokaler är kända men Johan Wiger (1965) betecknar den som allmän i Järbo socken med nära ett femtiotal lokaler. Arten har snarast minskat något de senaste 50 åren. Utbredningen är dock oförändrad, frånsett att den inte är återfunnen vid Urfors i Ovansjö där den sågs på 1800-talet.

Tortan är mycket känslig för uttorkning och växer på fuktig vattenmättad finjord i bergsluttningar och bäckraviner. Den återfinns i örtrika, frodiga, något näringsrika men ofta ganska kalkfattiga miljöer. Viktigast är tillgången till rörligt genomsilande eller framträngande källvatten. De flesta lokaler är därför belägna på kraftigt sluttande mark. Arten växer både i gammal granskog och i ungskog. Den trivs utmärkt i lövrika miljöer och ofta i sällskap med gråal. Tortan behöver ljus för att utvecklas och blomma. De flesta lokaler är skuggiga och ofta återfinns tortan på bergens nordsidor. Blommande exemplar hittas mest i gläntor eller gles skog men ofta blir de avbetade före blomningen. Tortan blommar i början av mjölkörtens blomning.

Den vanligaste följearten är hultbräken (53%), följd av harsyra, kärrfibbla, ekbräken, skogsfräken, vitsippa, ekorrbär och majbräken.

Ekologi

Tortan är flerårig med en kort grov jordstam. Den har frukter med hårpensel som kan spridas åtminstone kortare sträckor med vinden.

Utbredning

Tortan är nordlig och befinner sig här längs sin sydöstra utbredningsgräns.
Sällsynt (10% och 74 noterade lokaler).

Lokaler

lokaler (sydöstlig utpostlokal)
1. Ockelbo, N om Sidbohäll, 20 m öster om Sibbtjärnen, 13H8b 6743867 1557429, granskog, med lövinslag, fuktig högört-ormbunkstyp, rik mullrik mark, tillsammans med lönn och ask 1998 (PST).
karta