Fackelblomster är ursprunglig. Den beskrivs som allmän eller tämligen allmän i botaniska uppteckningar från 1800-talet. Arten har troligen inte förändrat sin utbredning eller förekomst sedan dess.

Vid sötvatten växer den ofta blötare och längre ner på stranden än vid havet – gärna i våtmarker inom översvämningszonen till näringsrika sjöar och vattendrag men ibland också rotad i vattnet bland vass och starr. Vid större sjöar är den dessutom vanlig på exponerade moränstränder och klippöar. Fackelblomster kan också växa i andra miljöer men den tycks obenägen att lämna kontakten med vattnet.

De vanligaste följeväxterna är strandlysing (23%), älggräs, kråkklöver och vattenmåra. Vid havet är rödsvingel (51%), strätta, kråkvicker och höskallra vanligast. Fackelblomster blommar samtidigt som älggräs, strätta och flädervänderot.