Ängsnycklar är ursprungliga. De angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten vid 1800-talets mitt. Den äldsta uppgiften är från Avasältan i Gävle där växten angavs som »ymnig« 1810 av Carl Johan Hartman och Claes Östling. Ängsnycklar är ovanligt flitigt rapporterad och ett femtiotal äldre fynd är kända. Det finns inga gamla uppgifter om varieteterna vaxnycklar och blodnycklar. Upphörande strandslåtter och bete har medfört att många lokaler vuxit igen och ängsnycklarna försvunnit. Det gäller bland annat Avasältan och andra lokaler längs kusten och vid Dalälven.
Den vanligaste följeväxten är vass (34%) följd av vattenklöver, snip, älggräs, hirsstarr och blodrot. På havsstränder är även kabbleka, slåtterblomma och äkta förgätmigej typiska följeslagare. Ängsnycklar blommar samtidigt med ekorrbär, gökblomster och nästrot.
Blodnycklar, D. incarnata var. cruenta, och vaxnycklar, D. incarnata var. ochroleuca, är ekologiskt specialiserade former av ängsnycklar som enbart förekommer i kalktrakter. De uppträder på samma sätt som huvudformen men växer bara i extremrikkärr. De har påträffats i några kärr i det kalkrika området sydost om Gävle.
Ekologi
Ängsnycklar är fleråriga. De har flikiga jordknölar som lagrar näring. Växten föryngras med små vindspridda frön. Arten är solälskande och känslig för beskuggning och konkurrens från mer högväxande örter och vedväxter. Den växer därför öppet eller halvöppet i kärr och på fuktiga strandängar men aldrig i skog. Växten har små krav på näring men är kalkgynnad och trivs inte på mossar och i mycket fattiga och sura kärr. Ängsnycklar förekommer dock ofta i rikare avvattningsstråk även i utpräglade fattigkärr. Helst växer den i starrbeväxta fastmattor i rikkärr, gärna i rikare myrgipar, men även bland gles vass helt öppet ute på myrvidden. På havsstränder växer ängsnycklar på flacka, helst något utsötade och skyddade stränder med inslag av finsediment. Arten förekommer även på kalkfuktängar och andra fuktängar i inlandet, men är då beroende av hävd genom slåtter eller bete. Den etablerar sig också i gamla grustag på kalkrik mark. I övrigt förekommer växten sällan på kulturskapade marker.
Variation
Utbredning
Lokaler
Hybrider
Hybriden mellan ängsnycklar och dubbelnycklar har bekräftats genom genetiska analyser av Mikael Hedrén vid Lunds universitet. Hybriden med skogsnycklar har noterats vid ett tillfälle men är troligen starkt förbisedd.
Lokaler
För blodnycklar – D. incarnata var cruenta:
1. Valbo, Lummerbäcken, N om Långhäll, 13H4g 6720450 1584350, fuktigt extremrikkärr med översilade fastmattor, troligen något 100-tal, delvis mycket kraftiga ex 1985 (PST).
2. 300 m OSO Finnbastuhällarna, 13H4g 6721050 1584550, rikkärr-fuktäng med högt gräs och björksly, 4 ex 1994 (PST).
3. 150 m O Finnbastuhällarna, 13H4g 6721150 1584450, halv-öppet extremrikkärr med fastmattor av lågstarr-vass 1993 (PST).
4. Brännan, intill stig NO om öppen yta, 13H4g 6721550 1583750, halvöppet extremrikkärr av vass-starrtyp i glest skogbevuxen ganska torr del, 2 långt åtskilda ex 1993 (PST).
5. Gustavsmurarna, 13H4g 6722350 1584250, ängsartat extremrikkärr i och vid sidan av kraftledningsgata, rikligt, > 100 blommande, mest under kraftledningen, men även flerstädes inom myrkomplexet 1985 och senare (PST men först funnen av Jan Hedman).
För vaxnycklar – D. incarnata var ochroleuca:
1. Valbo, 400 m O om Grinduga, 13H5g 6725086 1581978, extremrikkärr, 1 ex 1984 (K Wallin), 2 ex 1997, 2002 och 2003 (B Bergsman, GBA mfl).
För hybriden mellan ängsnycklar och sumpnycklar – D incarnata × majalis ssp lapponica:
1. Valbo, Gustavsmurarna, 13H4g 6722350 1584250, extremrikkärr, 1998 (M Hedrén, PST mfl).
2. Luntamyren, 13H4g 6724567 1583452, extremrikkärr, vassbevuxet gungflykärr, 1998 (M Hedrén, PST mfl).
För hybriden mellan ängsnycklar och skogsnycklar – D. incarnata × maculata ssp. fuchsii:
1. Valbo, Grinduga, Fjärilsvägen VSV om Kvarnmur, 13H4g 6723809 1581530, 8 ex 2011 (J Ekman).
