pors
Myrica gale
Pors är en ursprunglig art. Den var vanlig även på 1800-talet men har troligen expanderat under 1900-talet när våtmarksslåttern upphörde.
Pors är mycket vanlig i kustområdet och etablerar sig snabbt i utsötade strandängar och vid hällkar och andra sötvattenpölar innanför stranden.
De vanligaste följearterna är vattenklöver (30%, i kärr 48%), trådstarr, blåtåtel, tranbär, kråkklöver, vass och hirsstarr. Porsen blommar i vitsippstid.
Pors är mycket vanlig i kustområdet och etablerar sig snabbt i utsötade strandängar och vid hällkar och andra sötvattenpölar innanför stranden.
De vanligaste följearterna är vattenklöver (30%, i kärr 48%), trådstarr, blåtåtel, tranbär, kråkklöver, vass och hirsstarr. Porsen blommar i vitsippstid.
Ekologi
Pors är en utpräglad våtmarksväxt och en karaktäristisk myrväxt i landskapet. Den är ljuskrävande och växer oftast helt öppet men även i gles mager sumpskog. Arten förekommer i alla kärrtyper från mycket fattiga och sura till rika kalkkärr. Arten utgör ofta ett dominerande inslag i myrvegetationen på såväl fastmattor som blöta gungflymattor. I något torrare och fastare kärrmattor bildas vegetationssamhällen med pors och blåtåtel. I blötare kärrytor dominerar den ofta tillsammans med trådstarr och vass. Pors är också en mycket vanlig strandväxt på blockiga och dyiga stränder vid skogssjöar och längs åar och bäckar i skogen. Strandängar och fuktängar vid sötvatten är andra typiska miljöer för arten.
Variation
Arten varierar avsevärt i storlek beroende på miljön. Ibland är den lågvuxen som blåbärsris, andra gånger meterhög.
Utbredning
Arten är ganska jämnt spridd över landskapet. Den saknas på öarna i Gävlebukten men är desto vanligare längs kusten norr om Gävle.
Mycket vanlig (97% och 1177 noterade lokaler).
Mycket vanlig (97% och 1177 noterade lokaler).