Tysk fingerört är en kulturmarksväxt som kommit in i sen tid. Den upptäcktes först 1881 vid Vi bruk och stationen i Ockelbo av häradshövding C.O. Schlyter. Härifrån är den också flitigt samlad på 1880-talet då detta var bland de första fynden i landet. Från 1800-talet finns fem kända lokaler. Från 1900-talets första hälft finns ytterligare 17 lokaler. Totalt finns ca 36 gamla och ca 276 aktuella lokaler. Flera av de äldsta fynden, och många sentida, är gjorda i anslutning till järnvägar och stationsområden. Det ligger nära till hands att anta att arten fått sin primära spridning med järnvägen. Flera fynd har dock gjorts kring gamla gårdar eller ödegårdar, vilket bör betyda att den funnits på platsen under lång tid. Sannolikt har en stor del av spridningen även skett med äldre jordbruk och kanske främst med vallfrö. Arten är fortfarande på frammarsch.

De vanligaste följearterna är röllika (34%), åkervädd, stormåra, rödven, prästkrage, kråkvicker, maskrosor och smultron. Den tyska fingerörten börjar blomma samtidigt som skogsstjärna, syren och liljekonvalj. Blomning med enstaka blommor pågår ofta långt fram på sommaren.