hårsärv
Zannichellia palustris
Mer information om arten

Hårsärv är ursprunglig. Den anges först som sällsynt i Gävletraktens växter 1848 och senare som flerstädes. Troligen var den vanlig redan på 1800-talet men underskattad eftersom man då mest besökte området kring Inre och Yttre fjärden i Gävle. Varieteten skaftsärv, var. pedicellata, var också tidigt känd.
Hårsärv är vid sidan av borstnate kustvattnens vanligaste kärlväxt. Den växer främst på grunt vatten i något skyddade lägen och kan lokalt bli mycket talrik och dominerande. Arten växer i fullt bräckt vatten och saknas eller är ovanlig i vikar med sötvattenutflöden. Den är kanske vanligast på halvmeterdjupt vatten i vikar med mjukbottnar av gyttja, lera eller andra finkorniga sediment men förekommer också djupare i mer exponerade vikar. Vid lågvatten kan den ibland blottas bland strandstenarna.

Vanliga följeväxter är borstnate, spädnate, vitstjälksmöja och knoppslinga.

Ekologi

Hårsärv är en flerårig vattenväxt som hos oss bara växer i brackvatten. Växten är spädare men i övrigt likartat organiserad som storsärv. De enskilda blommorna är skildkönade och både korspollinering och självbefruktning förekommer. Fruktsättningen är god och frukterna uppges vara mycket omtyckta av andfåglar (Martin m.fl. 1961).

Variation

Två varieteter av hårsärv förekommer i området. Småsärv, var. palustris,
är den vanligaste. Skaftsärv, var. pedicellata, är troligen inte heller ovanlig. Ingen ekologisk skillnad har uppmärksammats mellan skaftsärv och hårsärv men dessa varieteter har för det mesta förbisetts under inventeringen.

Utbredning

Vanlig efter kusten (90% av kustrutorna och 56 noterade lokaler).
karta