Skogsknipproten är ursprunglig. Den anges förekomma flerstädes i Gävletraktens växter 1863 och fem lokalexempel ges. Arten är idogt rapporterad och minst 38 gamla växtplatser är kända. Den finns fortfarande kvar på eller i närheten av nästan alla de gamla fyndplatserna. Växten tycks varken ha ökat eller minskat.
Den i särklass vanligaste följearten är stenbär (54%, i skog 70%). Andra följearter med hög frekvens är piprör, blåsippa, gran, blodrot, lingon, blåbär, midsommarblomster, liljekonvalj och älggräs. Skogsknipproten blommar samtidigt som knärot, gulmåra, strandlysing och gullris. På öppen solexponerad mark sker blomningen mycket tidigare och kan börja redan under linneans blomning. Blomningen pågår flera veckor och en stor del av stjälkarna sätter frukt. Växten pollineras av getingar. Fruktställningen bildar en styv vinterståndare och ett temporärt frölager.
Ekologi
Skogsknipprot är flerårig. Den har en kort cylindrisk jordstam. Från denna utgår både bladskott utan blommor och blomskott. Spridningen sker med små vindburna frön. Arten är uppenbarligen lättspridd eftersom nya, men ofta kortvariga, förekomster hittats vid flera tillfällen. I likhet med andra orkidéer bildar den mykorrhiza med svampar. Klorofyllfria plantor förekommer mycket sällsynt (men är inte kända från landskapet) vilket antyder att växten undantagsvis kan övergå till att parasitera på mykorrhizasvampar. Kanske är detta också förklaringen till att den ibland kan växa mycket skuggigt och leva underjordiskt under många år utan att visa sig (Light & MacConaill 2006). Skogsknipproten är kalkgynnad och har ekologiska likheter med purpurknipproten. Den förekommer bland annat i kalktallskog på urbergskalk eller liknande miljöer vid kalkbrott. Betydligt vanligare biotoper i landskapet är dock örtrika barrskogar påverkade av rörligt kalkrikt grundvatten och lövlundar på tjocka mullrika jordar. Skogsknipprot växer i samma miljöer som guckusko men är inte lika krävande. Flera förekomster finns också på bergsluttningar av grönstensberg. Ofta växer den då i örtrika sluttande avvattningsstråk eller myrkanter – gärna bland örnbräken, slidstarr, hägg, brakved m.fl. översilningsgynnade arter. Någon gång har arten noterats i fastmattor i extremrikkärr men vanligen återfinns den i fastmarkskanter och sumpskog. Skogsknipproten kan också växa mycket torrt och solexponerat. Enstaka och kanske kortlivade förekomster har också hittats utan synbar kalkpåverkan. Arten är något kulturgynnad och etablerar sig i kalkrika väg-slänter, på varphögar och banvallar men aldrig i kvävebelastade skräpmarker.
