grönstarr
Carex demissa
Grönstarr är en ursprunglig men starkt kulturgynnad skogsmarksart. Det äldsta kända fyndet är från Fors i Österfärnebo 1912 (N. Sylvén i LD). I litteraturen omnämns arten först av Hylander (1966).
De vanligaste följeväxterna är blodrot (45%), stjärnstarr, knagglestarr och blekstarr. Grönstarren blommar och sätter frukt sent.
De vanligaste följeväxterna är blodrot (45%), stjärnstarr, knagglestarr och blekstarr. Grönstarren blommar och sätter frukt sent.
Ekologi
Grönstarren föredrar kvävefattig, växelfuktig och ej alltför sur skogsmark med blottad mineraljord eller dy. Den undviker stillastående vatten och trivs bäst i kuperad terräng. Typiska växtplatser är i första hand sandiga skogsvägdiken och körspår på hyggen. Ofta finns den vid små bäck- eller sipperstråk. Arten växer också i starkt sluttande kärr (backkärr), och i avvattningsstråk till kärr och lokalt vid stränder till rinnande vatten.
Utbredning
Grönstarren är vanligast i södra och västra Gästrikland. Den är av någon anledning ovanlig i Gävletrakten.
Vanlig (43% och 192 noterade lokaler).
Vanlig (43% och 192 noterade lokaler).
