bitterpilört
Persicaria hydropiper
Bitterpilört är troligen en ursprunglig art som gynnats starkt av tidigare jordbruk. Den ansågs allmän i Gävletrakten 1848. Den minskar troligen starkt på grund av att strandbetet försvinner.
Kärrkavle (22%), sumpnoppa och trampört är de statistiskt vanligaste följearterna. Revsmörblomma, vägtåg, pilört och svalting är också vanliga.
Kärrkavle (22%), sumpnoppa och trampört är de statistiskt vanligaste följearterna. Revsmörblomma, vägtåg, pilört och svalting är också vanliga.
Ekologi
Bitterpilörten är en konkurrenssvag och lerälskande ört med höga krav på ljus- och näringstillgång. Arten är ettårig och fröföryngrad. Den finns främst vid näringsrika sjöar och vattendrag. Bitterpilörten växer ofta på naken lerjord längs öppna diken, i fuktiga nötta betesmarker, längs leriga stränder eller i blöta svackor i åkrar. Ibland uppträder den som vattenväxt på grunt vatten där konkurrensen från annan vattenvegetation är liten.
Utbredning
Bitterpilörten är vanligast kring den näringsrika centrala odlingsbygden längs Gavleån och Dalälven.
Mindre vanlig (17% och 48 lokaler). Minskande.
Mindre vanlig (17% och 48 lokaler). Minskande.
