trådfräken
Equisetum scirpoides
Trådfräken är en ursprunglig art. I Gävletraktens växter 1863 uppges den förekomma flerstädes, men inga lokaler preciseras. Troligen var arten ungefär lika sällsynt under 1800-talet som idag.
Bland följeväxterna ingår ofta andra kalkgynnade arter, särskilt blåsippa, men vanliga skogsörter som stenbär, blodrot, humleblomster och liljekonvalj dominerar. På lokaler i grustag är hårstarr och smalfräken typiska.
Ekologi
Trådfräken är minst i sitt släkte. Den är dock likartat organiserad som andra fräkenarter. Spridningen till nya lokaler sker med sporer och spridningen inom lokalerna till stor del med krypande jordstammar. Arten är skuggtålig och kalkkrävande. Den har bara hittats i områden med kraftig påverkan av sedimentär kalksten. Den naturliga biotopen för trådfräken är fuktig skogsmark med rörligt kalkrikt grundvatten. Många lokaler ligger i kalkpåverkad sumpskog eller fuktskog, ofta i anslutning till rikkärr och nästan alltid vid foten av sluttningar där kalkrikt grundvatten når markytan. Arten växer gärna i mossmattor i sluten skog men kan också växa i halvslutna kärr och troligen även i öppen skogsmark. Den etablerar sig också på fuktig kalkrik mark i igenväxande grustag – även här i regel vid foten av skärningen där grundvatten tränger fram.
Utbredning
Sällsynt (5% och 21 lokaler).
Lokaler
Äldre uppgifter
Uppgiften i Flora Gevaliensis (Hartman 1848) från Norrlandet, »nära stranden från Lerviken ända till Gråberget«, beror troligen på förväxling med smalfräken. Inga aktuella förekomster har hittats i detta område och i den senare upplagan av floran anges bara smalfräken därifrån.
Uppgiften i Flora Gevaliensis (Hartman 1848) från Norrlandet, »nära stranden från Lerviken ända till Gråberget«, beror troligen på förväxling med smalfräken. Inga aktuella förekomster har hittats i detta område och i den senare upplagan av floran anges bara smalfräken därifrån.
