baldersbrå
Tripleurospermum inodorum
Baldersbrå är en gammal kulturföljeslagare. Den angavs som tämligen allmän i Gävletrakten 1848 och som allmän i landskapet som helhet 1924.
Till de vanligaste följeväxterna hör gråbo (24%), kvickrot, maskrosor, åkertistel, svinmålla, gatkamomill, groblad, röllika och lomme. Baldersbrå börjar blomma mitt på sommaren i slutet av linneans tid. Samtidigt blommar ofta mjölkört, rödklöver och kråkvicker.
Ekologi
Baldersbrå är vanligen ettårig. Den gror ofta på hösten och övervintrar till nästa säsong. Arten är helt baserad på spridning och föryngring med frön. Fruktsättningen är oerhört riklig . En planta producerar ofta 30000–40000 frön. Växten är ljuskrävande och starkt kvävegynnad. Den är en konkurrenssvag opportunist som frodas på näringsrik naken jord. Baldersbrå uppträder som åkerogräs, främst på lerig jord och bland höstsäd. Ibland förekommer den rikligt också i timotejvallar och kan bli ett besvärande ogräs. Arten anses dock ha minskat genom kemisk bekämpning sedan 1960-talet och förekommer mer frekvent i åkrarnas kanter och diken än bland den odlade grödan. Bland åkerogräsen kommer baldersbrå nu först på tjugonde plats. Det hindrar inte att den ibland finns i mängd på nyligen övergivna åkrar och trädor. Växten är också en mästare på att inta jordhögar och kolonisera nyanlagda vägslänter och gräsmattor. Den förekommer även i söndertrampade och gödslade betesmarker då den ofta ratas av betesdjuren. Baldersbrå är särskilt talrik i jordbrukslandskapet men förekommer också i tätorter, på industrimarker och lite varstans där jordmassor hanteras.
Utbredning
Vanlig (88% och 746 noterade lokaler).
