rosettjungfrulin
Polygala amarella
Rosettjungfrulin är troligen ursprunglig men starkt kulturgynnad. Arten uppgavs första gången 1810 från Järvstasältan och efter havsstranden i Gävle av Carl Johan Hartman och Claes Östling. Den har säkert fått betydande spridning med bland annat slåtter och naturbete. Arten angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1848 och 1863.
Den i särklass vanligaste följeslagaren är vildlin (37%), därefter följer brunört, smultron, prästkrage, ängsgentiana, blodrot, tussilago och darrgräs. Rosettjungfrulin blommar vackrast samtidigt som skogsstjärna, syren och liljekonvalj men blomningen börjar redan med hägg och gullviva och pågår i avtagande skala mest hela sommaren.
Den i särklass vanligaste följeslagaren är vildlin (37%), därefter följer brunört, smultron, prästkrage, ängsgentiana, blodrot, tussilago och darrgräs. Rosettjungfrulin blommar vackrast samtidigt som skogsstjärna, syren och liljekonvalj men blomningen börjar redan med hägg och gullviva och pågår i avtagande skala mest hela sommaren.
Ekologi
Rosettjungfrulin är flerårig med blad-rosetter som övervintrar gröna. Arten är ljuskrävande och växer helst öppet och aldrig i skog. Den förekommer bara i låg vegetation och behöver inslag av grus eller annan naken mineraljord för att föryngras. Rosettjungfrulin är en av de pålitligaste signalarterna för kalk. Den fordrar förhållandevis hög kalkhalt (hög-re än vildlin) och enbart basiska grönstenar räcker sällan. Arten förekommer både i torra och fuktiga biotoper. Den är en karaktärsart för kalkfuktängar som utvecklas på flacka kalkrika stränder, i myrkanter och i kraftledningsgator eller annan varaktigt öppen, växelfuktig mark. Den naturliga biotopen är troligen fuktängssamhällen och kalkgrusmarker i anslutning till havsstranden. Rosettjungfrulinet växer också i torrängsbackar på kalkgrus och i många kulturskapade miljöer som banvallar, grusvägar, industritomter och grustag. Arten gynnas av bete, slåtter och visst slitage. Den kan ibland utveckla massförekomster på kalkrika skogsvägar.
Utbredning
Artens utbredning på lokal och nationell nivå speglar förekomster av större kalktrakter.
Sällsynt (11% och 113 noterade lokaler).
Sällsynt (11% och 113 noterade lokaler).
