Bäckveronikan är flerårig och övervintrar grön. Den sprids till stor del vegetativt med nedliggande rotslående stjälkar och lösdrivande växtdelar. Fröna har ingen flytförmåga men blir klibbiga i väta och sprids troligen med djur. Bäckveronikan bildar fröbank och växten har vid ett par tillfällen hittats i färska rotvältor. Arten är starkt knuten till mindre bäckar och diken men saknas vid sjöar och större vattendrag. Växten är skuggtålig och klarar därför att växa om-given av sluten skog men också helt öppet i kulturlandskapet. Den förekommer hos oss i huvudsak i välbuffrade vatten med pH-värden kring 7 och verkar tydligt gynnad av kalk men inte lika entydigt av höga näringshalter. Bäckveronikan är känslig för tjäle och växer i grunt rörligt vatten eller på fuktig genomsilad mark. Den vanligaste växtplatsen är diken – både i skog och öppen terräng och gärna i kontakt med lera och grundvattenutflöden. Andra typiska växtplatser är käll- och skogsbäckar, rika sumpskogar, vattenfyllda hjulspår och lös vattenmättad jord i avrinningsstråk. En del skogslokaler med bäckveronika är mycket artrika med många ovanliga och krävande växter.

Mindre vanlig (26% och 112 noterade lokaler).