Vitsippa är en ursprunglig skogsväxt. Den kallades förr »vittoppa« i Järbo och Ovansjö. Växten beskrivs som vanlig i tidigare botaniska arbeten.
Typiska skogsmiljöer där arten ofta är dominant är lågörtgranskogar, svämskogar längs vattendrag, ravinskogar, ädellövlundar och lövbestånd (gärna gråal) på gamla odlingsmarker. Vitsippan växer gärna öppet och blommar rikligast i gles skog. Den är således vanlig även på hyggen och permanent öppen skogsmark t.ex. i ledningsgator. Arten ses även på myrar men i första hand i starkt sluttande kärr eller i fastmattor i rikkärr och myrkanter. Vitsippa växer ofta i mängd i beteshagar och gamla slåtterängar, liksom i allehanda igenväxande miljöer i odlingslandskapet. Den vandrar även in i anlagda gräsmattor vid gårdar och villaträdgårdar.
Vitsippan trivs dock inte på havsstränder och den är till och med ovanlig i havets närhet. De vanligaste följeväxterna i skogen är gran (34%), stenbär, ekorrbär, harsyra, blåsippa, piprör och rönn. Vitsippan är en vårväxt som har klarat av blomning och fruktsättning före högsommaren. Även bladen försvinner efter hand under sommaren. Den har under inventeringen bara noterats tre gånger i oktober och som senast den 2 oktober. I undantagsfall kan den ta fel på årstid och börja blomma på hösten.