klubbstarr
Carex buxbaumii
Arten angavs som sällsynt i Gävletrakten på 1800-talet. Ett stort antal lokaluppgifter har publicerats och det förefaller mer sannolikt att arten skulle ha minskat något till följd av utdikningar än att den skulle ha ökat.
De vanligaste följearterna till klubbstarr är pors (38%), blåtåtel, hirsstarr, vattenklöver, kråkklöver och vass.
De vanligaste följearterna till klubbstarr är pors (38%), blåtåtel, hirsstarr, vattenklöver, kråkklöver och vass.
Ekologi
Klubbstarr är en ursprunglig art. Den är kalkgynnad och växer på öppen fuktig mark. Arten är vanlig i extremrikkärr och kan växa på både fastmattor och gungfly. Klubbstarren förekommer även sparsamt i intermediära kärr, ofta i högstarr-pors-blåtåtel-samhällen. Den har också en stark dragning åt stränder vid rinnande vatten där den framför allt växer i strandnära fuktängar och kärr men även på fasta morän-stränder vid strömmande vatten. Klubbstarren är sannolikt något slåttergynnad och förekomster i fuktängsmiljöer vid sjöar och vattendrag kan vara rester från en större utbredning under ängsbruket. Arten kan även förekomma i friska gräsmarker på mineraljord i strandanknutna ekosystem och får då en mer kompakt hållning.
Variation
Bara underarten vanlig klubbstarr, ssp. buxbaumii, är känd från landskapet.
Utbredning
Mindre vanlig (25% och 135 noterade lokaler).
